Alexander Fahssi från Uppsala hade dagligen tankar om att ta sitt liv. För fem år sedan kände han att situationen var ohållbar och han tog steget att berätta.
– Jag ville få hjälp och försöka förstå vad som orsakade mitt mående. Jag minns att jag hade självmordstankar närvarandes redan när jag gick i grundskolan.
Alexander Fahssi är nybliven volontär hos Suicide Zero och har valt att öppet berätta om sitt mående i hopp om att hans erfarenhet och kunskap ska förhindra att fler tar sitt liv.
Jag är övertygad om att vi för varje person som träder fram och delar med sig av sina erfarenheter om självmord ökar förutsättningarna för att sänka självmordsstatistiken.
Första gången han berättade om sitt mående var inom vården. Genom att berätta kände han att han äntligen kunde börja andas.
Eftersom det pågick under så otroligt många år byggde jag upp enorma murar mentalt. De började raseras och en känsla av frihet och att inte behöva leva isolerat blev verklighet.
Att berätta om sina självmordstankar beskriver Alexander som fruktansvärt. Han började ifrågasätta sig själv och varför han berättade om sina tankar.
I och med att det är så tabubelagt och stigmatiserat som det är blev jag tveksam över att berätta. Ju mer tiden gick desto bättre kändes det. Jag märkte att det stegvis främjade andra när jag delade med mig av mina erfarenheter. Idag känns det bara bra.
Hur Alexanders berättande togs emot varierade och han vittnar om både positiva och negativa erfarenheter. Inom vården togs han vid ett tillfälle inte på allvar och möttes av okunskap och nonchalans.
Man kan inte på förhand veta vilket bemötande eller reaktion man kommer få när man väljer att dela med sig och berätta om sitt mående. Därför är det orimligt att förvänta sig en viss typ av svar eller att alla faktiskt ska lyssna. Oavsett vilken respons som ges är det viktigt att förstå att det inte är en själv det handlar om. Du kan inte påverka hur någon annan tar emot det. Många vill inte röra vid det som heter självmord, samtidigt som det finns många som ställer sig engagerat och öppet till det.
Att berätta om sina självmordstankar var för Alexander en hjälp att förstå att man inte behöver gå med tankarna hela livet. Han hoppas att fler ska våga berätta, för att inte behöva bära sina tankar själv eller hamna i en situation där man lever isolerad från omvärlden.
Det finns stöd och hjälp att få. Att ta del av det för att öka förutsättningarna att må bättre är livsnödvändigt.
Vad skulle du vilja säga till de som går med självmordstankar?
– Ni är inte ensamma. Det ni genomgår och de tankarna och känslorna som ni handskas med behöver inte vara permanenta. Många stunder och ibland dagar kan vara outhärdliga – men det finns stöd och hjälp att få.
…och vad skulle du vilja säga till de som misstänker att någon i deras närhet går med självmordstankar?
– Försök att fråga. Känner du dig osäker i att fråga eller hur du skulle bemöta ett svar som bekräftar din oro eller misstankar, vänd dig till någon som har erfarenhet eller kunskap inom självmord om du själv inte har det. En av de största och kompetenta resurserna att tillgå är Suicide Zero. En av de sämsta resurserna att tillgå är en Google-sökning och forum på nätet.
Läs mer om hur du kan våga fråga – eller berätta – om självmordstankar