Du är inte dina känslor

ibrahim-mamad-mars-2019
När flera av Ibrahim Hamads vänner och kusiner flyttade började han få tankar på att ta sitt liv. Och under en period hände för mycket för snabbt och han var nära att ta sitt liv. Men Ibrahim bad om hjälp och fick den.
Du är inte dina känslor
2019-03-04

När flera av Ibrahim Hamads vänner och kusiner flyttade började han få tankar på att ta sitt liv. Och under en period hände för mycket för snabbt och han var nära att ta sitt liv. Men Ibrahim bad om hjälp och fick den. Kärleken han mötte, den professionella vården och förståelsen för vad han behövde ledde till avgörande insikter. #Jagvillgehopp.

Ibrahim, kan du berätta om bakgrunden till varför du mådde dåligt?

— Självmordstankar var något jag upplevde redan på gymnasiet när de flesta närstående flyttade till andra platser. Hösten 2016 började jag studera till tandläkare i Malmö. Men det första året var allt annat än bra. Allt gick för snabbt. Jag saknade min familj, staden jag vuxit upp i och fotbollen, som var en stor del av mitt liv. Jag tänkte varje dag på hur bra jag kunde ha det där i jämförelse med mitt nya liv. Så uppstod självmordstankar på nytt. Det gick inte en dag i Malmö utan att jag tänkte på att ta mitt liv. Jag hamnade i en negativ bubbla och kunde inte fokusera på studierna. Jag tappade min identitet och kände inte igen mig. Ångesten och självmordstankarna blev starkare för var dag som gick och blev till slut så kraftiga att jag kände att de kontrollerade mig.

Du var nära att ta ditt liv, kan du berätta om vad som hände?

— Jag återvände till Borlänge efter det första året i Malmö. Den 21 juli var ett datum som jag först ville radera från mitt huvud, men är idag stolt över det då jag står på benen efter allt jag gått igenom. Jag besökte då en läkare för att kolla upp min depression. Den kvällen lade jag mig i sängen för att sova. Självmordstankarna fanns där hela tiden. Jag kände att jag inte hade något att leva för. När jag läste om olika metoder blev tanken på att ta mitt liv ännu starkare och så kraftig att jag till slut tog tabletter. Min kropp reagerade på det värsta sätt jag varit med om. Jag fick en kraftig panikattack, kroppen skakade, jag började frysa och i detta kaos kom jag att tänka på att jag ville se mina föräldrar igen. Så i den här fruktansvärda situationen jag satt mig i så ringde jag min äldsta bror som tillsammans med några kusiner snabbt förde mig till akuten. Därefter behandlades jag under två veckor hos psykiatrin i Säter.

Vad var vändningen för dig?

— Det var två vändpunkter. Under mina veckor på sjukhuset fick jag enorm hjälp från min familj. Stödet, kärleken och tryggheten var obeskrivlig. Alla hanterade det så professionellt och jag är så tacksam för allt de gjorde för mig. De gav mig hopp om livet och de spred hela tiden positiv energi. Att jag lever och mår bra i dag är mycket tack vare dem.

— Den andra vändningen kom i slutet på oktober när jag på nytt var nära att tappa kontrollen. Men jag hade kunskap, mod och styrka nog att tala om för min pappa vad som pågick. Han körde mig omedelbart till sjukhuset där jag tillbringade några dagar. Efter det insåg jag hur långt jag hade kommit i behandlingen. Jag förstod att samtalsmetodik var det som skulle få mig på benen igen.

Vad vill du säga till någon som läser det här och mår dåligt?

— Psykisk ohälsa och självmord är i dag ett av de största hälsoproblemen vi har. Du som läser det här och mår dåligt, våga fråga om hjälp i god tid och prata med människor runt omkring dig. Skäms inte för att uttrycka exakt hur du mår och om du har självmordstankar. Kom ihåg att dina känslor inte är du, de kommer och går. Gör inte samma misstag som jag och bär på de negativa känslorna. Hjärnan är din största trygghet men den kan också vara din största utmanare. Det kommer aldrig hjälpa att bära runt på det negativa och grubbla över det varje dag. Lev i nuet och framförallt tänk på att du aldrig är ensam.

— Tro också på att ditt liv är meningsfullt och hur viktig du är som person. Allt kommer att ordna sig och för varje gång vi faller och stiger upp så blir vi starkare. Jag hoppas flera känner igen sig i min historia och ser att det fortfarande finns hopp!

— Slutligen så vill jag tacka min familj och mina kusiner för all hjälp. Jag hade inte klarat det utan er. Jag älskar er mest av allt!

/Alfred Skogberg

Arkiv
    • 2020
    • 2019
    • 2018
    • 2017
    • 2016