Fakta om självmord

Fakta om självmord

Fakta om självmord

Uppgifterna nedan avser Sverige om inget annat anges. Siffrorna inkluderar både säkra och osäkra självmord. Informationen kommer från Nationellt Centrum för Suicidforskning och Prevention (NASP).

Säkra självmord är de fall där inget tvivel råder om att avsikten har varit att ta sitt liv. Osäkra självmord används när man är osäker på uppsåtet bakom dödsfallet, det vill säga om det var en avsiktlig handling eller ett olycksfall. Självmordstal är antalet självmord per 100 000 personer för hela eller del av populationen under ett år.

Antal

År 2018 tog 1 574 personer sina liv. Antalet självmord har legat på samma nivå de senaste tio åren, 1 500 självmord per år, vilket innebär ett självmord var sjätte timme eller cirka fyra människoliv om dagen. Utöver detta gör minst 15 000 personer självmordsförsök varje år, till en kostnad av flera hundra miljoner kronor. Uppskattningsvis minst 150 000 har allvarliga självmordstankar. Självmord innebär katastrofer i förlorade liv och livslång sorg för närstående, men också enorma samhällskostnader. Därför är självmord också ett stort samhälls- och folkhälsoproblem.

Sedan 1980 har antalet självmord i Sverige minskat med ungefär 20 procent. Trenden gäller dock inte ungdomar och unga vuxna. Förekomsten av självmord bland unga har sedan 1994 ökat med ungefär 1 procent per år, i övriga åldrar sjunker siffran.

  • Cirka 70 procent av dem som tar sitt liv är män. Mer än 1 000 pojkar och män tar sina liv varje år.
  • Självmord är den ledande dödsorsaken för män mellan 15 och 44 år.
  • Kvinnor begår fler självmordsförsök än män.
  • Bland 45-65-åringar är självmord den vanligaste dödsorsaken (gäller både kvinnor och män).

Kort historik

Synen på självmord har förändrats mycket över tiden, men är fortfarande omgärdad av stigma och myter. I dag ser man självmord som den yttersta konsekvensen av psykisk ohälsa och använder allt oftare begreppet psykologiska olycksfall. Sedan år 1856 är självmord inte längre olagligt i Sverige.

År 1908 upphäver den svenska kyrkan föreskriften om att självmördare ska begravas i stillhet, utan klockringning och på en avskild plats på kyrkogården.

2008 beslutar riksdagen om en nollvision för självmord.

Politiska beslut och Sveriges nollvision

2008 antog riksdagen en nollvision för självmord med ett tillhörande nationellt handlingsprogram på nio punkter (utarbetat 2006 av Socialstyrelsen och dåvarande Folkhälsoinstitutet). Vi har tidigare gjort jämförelser med nollvisionen för dödsfall i trafiken som har varit mycket framgångsrik och blivit en svensk export. Nollvisionen för självmord har däremot inte haft någon effekt alls. Vi är väl medvetna om att trafikolyckor och självmord inte är samma sak. Jämförelsen är dock relevant. Anledningen till att nollvisionen för trafikolyckor fått ned dödstalen på vägarna beror inte främst på att det skulle vara mycket lättare att förhindra dödsfall i trafiken, utan på att mångmiljardbelopp har satsats långsiktigt på konkreta åtgärder, forskning, uppföljning och utvärdering. När det gäller suicidprevention har försvinnande små summor pengar satsats på arbetet i förhållande till de 1 500 årliga dödsfallen och inga konkreta mål om en minskning har satts upp. Läs vår debattartikel i DN om att större satsningar måste göras på suicidprevention.

Mer att läsa om suicidprevention finns på Folkhälsomyndighetens webbsida Suicidprevention.se.