Hoppa till huvudinnehållet

Stödlista för dig som är närstående till efterlevande

Varje år får tiotusentals människor beskedet att någon de känner har tagit sitt liv. Sorgen efter självmord är ofta mer komplicerad än annan sorg och kan kännas omöjlig att ta sig igenom. Här får du konkreta råd på hur du som efterlevande kan ta hjälp och hur närstående kan stötta och finnas där för den som sörjer.

 


 

Omedelbart och en kort tid efter ett självmord: Hör av dig regelbundet och säg att du kommer en viss tid och hjälper till med att handla, laga mat, koka te, diska, klippa gräs, tvätta, hämta barn osv. Fråga sedan om det är ok.

 


 

Föreslå inte att den drabbade ska höra av sig om hen behöver hjälp. Det är du som måste erbjuda din hjälp och stå på dig. Den drabbade är många gånger alltför handlingsförlamad för att ta initiativ eller be om hjälp.

 


 

Undvik tips och käcka uttalanden som att ”nu är det dags att gå vidare, det går över, nu har han/hon det bra”. Det tar tid att kunna se hur man ska kunna komma vidare.

 


 

Lyssna, lyssna och lyssna ännu mer. Påpeka att du finns i närheten vid behov. Ta aktiv kontakt om och om igen även fast den drabbade har tackat nej tidigare.

 


 

Vet du inte vad du ska säga så säg just det: ”Jag vet inte vad jag kan säga men jag lyssnar gärna.”

 


 

Tänk på att sorgen aldrig går över men att man med tiden kan lära sig att leva med den.

 


 

Ha koll på årsdagen för dödsfallet. Ta kontakt och uppmärksamma årsdagen på något sätt. År efter år.

 


 

Var gärna närvarande på något sätt vid exempelvis julafton eller andra högtider.

 


 

Var inte rädd för att regelbundet fråga om den döde. Dela med dig av dina minnen. Den drabbade glömmer inte utan bär med sig minnen. Att du nämner den som dött vid namn gör smärtan lite mindre.

 


 

Tipsa om SPES och om att det kan kännas som en befrielse att efterlevande får träffa andra i samma situation under gruppsamtal.

 


 

Mer att läsa: Sorgen efter den som inte orkade leva.