Livsomställningar och varningssignaler för självmord

Livsomställningar

Ibland kan förändringar i livet utlösa en kris. När din släkting, granne, kollega eller vän går igenom en större livsomställning kan det vara en utlösande faktor till att de tappar livslusten. Därför ska vi vara uppmärksamma på våra medmänniskor vid livskriser och vara beredda att ta kontakt och att agera stödjande och förebyggande så att krisen inte blir ohanterlig eller att psykisk ohälsa inte utvecklar sig. Alla människor har en biologiskt medfödd sårbarhet som ser olika ut och att det är den individuella upplevelsen av händelsen som är av betydelse och inte vad någon annan tycker är en ”stor eller liten” omställning.

Några exempel på stora omställningar i livet är:

• Pension, sjukskrivning eller arbetslöshet. Det kan innebära att man förlorar yrkesidentiteten, det sociala sammanhanget och kanske även får en svårare ekonomisk situation
• Allvarlig sjukdom eller diagnos. Det kan leda till att man tappar fotfästet i tillvaron och tänker mycket på döden. Kronisk fysisk smärta kan till slut bli helt outhärdligt att bära.
• Separation eller dödsfall
• Mobbning, kränkningar och sexuella trakasserier. Det finns en relation mellan utsatthet för mobbning och ångest, självskada samt självmordstankar och självmordsförsök. Risken för depression är mer än dubbelt så hög för barn som varit utsatta för mobbning, jämfört med barn som inte utsatts.
• Att bli förälder. För det flesta innebär föräldraskapet något positivt, men förlossningsdepressioner förekommer. Småbarnsföräldrar sover ofta dåligt, vilket kan skapa problem. Ny identitet och stort ansvar för en annan människa.
• Flyktingskap är en oerhört utsatt situation. Det gäller i synnerhet barn och unga som kommer utan sin familj.

Stödet runt personen är viktigt

Flera vetenskapliga studier pekar på att tid är en mycket viktig faktor för att förebygga självmord. I ungefär hälften av alla självmord var tiden då man agerade 20 minuter eller kortare. Olika insatser i miljön som försvårar självmordshandlingar är därför mycket viktiga. Det sociala stödet som finns runt personen är på samma sätt mycket viktigt.  Det kan vara avgörande för att personen ska orka och stå ut.

Den som har självmordstankar känner sig ofta isolerad och ensam. Ofta upplever hen att inget och ingen kan hjälpa eller förstå hens psykiska smärta. Nästan alla som har självmordstankar är deprimerade. Hopplöshet, svårt att koncentrera sig, svårt att sova, svårt att ta itu med saker, svårt att känna sig intresserad av saker som tidigare varit roliga. Det är något en person med självmordstankar kan känna. Hen isolerar sig ofta, tänker negativa tankar om sig själv, känner sig som en belastning för andra och ser mörkt på framtiden. Personen upplever situationen som en psykologisk återvändsgränd och ser just då ingen annan väg ut, men det gör det ju! Och du kan hjälpa personen.

Var alltid uppmärksam på om någon inte längre är sig lik eller får dig att känna dig orolig. Om personen är lynnig, ledsen och tillbakadragen, talar om hopplöshetskänslor, känner sig hjälplös och värdelös, inte längre bryr sig lika mycket om sitt utseende, isolerar sig, uttrycker tankar om döden genom teckningar, berättelser, sånger och tar avsked av folk i sin omgivning och/eller ger bort ägodelar. En del ägnar sig åt riskfyllt och självdestruktivt beteende.

Här kan du läsa mer om hur du kan samtala med någon i din närhet som inte mår bra.

Varningssignaler för självmord

Att förebygga självmord går bland annat ut på att upptäcka varningssignaler hos en person och se till att den får hjälp innan det är för sent. Man ska vara extra uppmärksam på en person som nyligen genomgått en eller flera kritiska livshändelser:

• Förlust av en relation, en närstående, av status, arbete eller pengar.
• En större besvikelse, såsom mobbning, kränkning, misslyckad examen eller utebliven befordran.
• Sjukdomar som depression, psykoser, allvarliga kroppsliga sjukdomar eller missbruk.

Du ska också vara uppmärksam om en person i din omgivning genomgår större beteendeförändringar. Om en person gradvis eller plötsligt slutar att vara med i sociala aktiviteter, blir lynnig, ledsen eller tillbakadragen bör du samtala om hur hen mår. Om personen berättar om känslor av hopplöshet, påstår sig vara värdelös, känner sig hjälplös, inte verkar bry sig längre eller uttrycker tankar om döden (både verbalt och genom andra former för uttryck) bör du vara extra uppmärksam.

Vissa personer ägnar sig åt riskfyllt eller självdestruktivt beteende, tar avsked av folk i sin omgivning eller ger bort ägodelar. Ibland kan en person i utsatthet som visat tecken på att må dåligt upplevas som ovanligt lugn och glad vid tiden före ett planerat självmordsförsök.