Rapportsläpp och paneldebatt: Psykisk ohälsa och suicid bland barn och unga

Psykisk ohälsa och suicid bland barn och unga

Tio år utan förbättring: Nu krävs stora insatser för ungas psykiska hälsa

Rapportsläpp och paneldebatt (21 april)

Stort tack paneldeltagarna för givande diskussioner!

  • Ing-Marie Wiselgren, nationell samordnare psykiatrifrågor, Sveriges Kommuner och Regioner - SKR
  • Chiara Bergmark Stanzani, första vice förbundsordförande, Sveriges elevråd - SVEA
  • Hilda Johnsson, kurator och social koordinator, Linköpings kommun
  • Klas Bergling, Tim Bergling Foundation

Ladda ner rapporten här.

Ladda ner en summering av rapporten här.

Summering i korthet

  • Självmorden bland barn och unga har ökat med nästan 1 % per år under hela 2000-talet. Ökningen gäller för både flickor och pojkar.
  • Varje år vårdas fler än 5 000 barn och unga upp till 24 år för självmordsförsök i Sverige. Ungefär 160 av dessa - 3 i veckan - dör varje år i självmord.
  • Fler än 50 000 barn och unga har årligen tankar på att ta sina liv.
  • Det senaste decenniet har 1 612 barn och unga upp till 24 år dött i självmord.
  • Den upplevda stressen i skolan ökar och antalet barn i skolåldern som uppger att de mår dåligt blir fler.
  • Psykiatriska diagnoser bland unga ökar, lika så förskrivningen av psykofarmaka.
  • I Folkhälsomyndighetens senaste undersökning om skolbarns hälsovanor rapporterade 11-åriga flickor och pojkar de högsta nivåerna av psykosomatiska besvär sedan undersökningarna började för 35 år sedan.
  • Nu krävs omfattande satsningar, investeringar och förändringar på många håll i samhället för att långsiktigt vända trenden och minska antalet självmord bland barn och unga. Skolan spelar en avgörande roll. Både för hur situationen ser ut idag och för de förändringar som behöver ske för att radikalt minska självmorden bland barn och unga. För varje vecka som går utan förändring så förlorar vi ytterligare tre unga liv.

Rapporten är framtagen tillsammans med Kairos Future.

Angelägenheten för dessa frågor blir än större pga. Coronaepidemin. De stora samhällsekonomiska konsekvenserna riskerar att driva upp antalet självmord och det är angeläget med förebyggande insatser, inte minst för barn och unga i skolan.

Vad behöver hända?

Självmord är ett växande samhällsproblem, med omfattande kostnader i förlorade levnadsår och svåra konsekvenser för det stora antalet efterlevande. Det finns mycket som behöver göras och utvecklas för att självmorden bland barn och unga ska minska. För att lyckas behövs långsiktiga och målsökande insatser på nationell, regional och lokal nivå. Ledstjärnan för arbetet är visionen att ingen ska ta sitt liv.

Suicide Zero vill se en långsiktig satsning för att minska självmorden bland barn och unga. Vi vill att ansvariga samhällsaktörer ska:

  • Uppdatera det nationella suicidpreventiva handlingsprogrammet med tidsatta och uppföljningsbara mål. Sätta av resurser och tillsätta ansvariga för att nå målen. Alltför lite har hänt sedan programmet antogs 2008.
  • Kraftigt förstärka resurserna för den suicidpreventiva forskningen och säkerställa att den kunskap och de rekommendationer som finns för suicidprevention implementeras av staten, regionerna, kommunerna och förs vidare ut i närings- och föreningslivet. Forskningen som behövs för att utveckla kunskapsbasen och nya metoder inom suicidprevention är idag oansvarigt underprioriterad vad gäller resurser, jämfört med andra forskningsområden.
  • Ta fram handlingsplaner för det självmordsförebyggande arbetet i samtliga regioner och kommuner, samt verksamhetsanpassa skriftliga rutiner. Arbete med handlingsplaner pågår i viss utsträckning på olika håll i landet, men det går alldeles för långsamt.
  • Ta fram förslag på ett nationellt regelverk som säkerställer att händelseanalyser alltid genomförs vid självmord samt hur dessa ska göras för att skapa suicidpreventivt lärande. Se till att lärdomarna från dessa analyser sprids och används i ett systematiskt och systemförändrande förbättringsarbete. Analyserna får inte vara begränsade till att hitta eventuella felaktigheter i händelsekedjans slut. De ska sträva efter att, med bästa tillgängliga kunskap, se hur tidigare och mer sammansatta insatser i samarbetet inom och mellan olika aktörer hade kunnat fungera mer suicidpreventivt.
  • Utveckla och finansiera stödet till människor i psykisk kris och se till att detta stöd samordnas med den ideella sektorns olika stödfunktioner. Det ska vara lättare att snabbt få stöd och hitta hjälp på rätt nivå. Enklast sker detta genom att återuppliva den nedlagda nationella hjälplinjen med legitimerade psykologer och se till att den är öppen dygnet runt.

Suicide Zero föreslår också en riktad satsning med fokus på den svenska skolan. Vi vill att ansvariga samhällsaktörer ska:

  • Förtydliga skolans uppdrag att främja elevers hälsa och välbefinnande genom att se över läroplanen för förskolan, grundskolan och gymnasieskolan. Göra undervisningen om psykisk hälsa och kunskap i att hantera livets svårigheter till en del av den obligatoriska undervisningen. Använd kuratorsresursen och elevhälsan i detta skolningsarbete.
  • Satsa på elevhälsan genom att öka tillgängligheten till kuratorer och psykologer i skolan. Skolkuratorer och annan elevhälsopersonal behöver finnas ute i den pedagogiska verksamheten. Fokus behöver flyttas från att åtgärda och hantera kriser till att arbeta förebyggande. Antalet personal per elev inom elevhälsan behöver regleras i samarbete med professionsföreningarna. Särskilt antalet kuratorer per elev behöver förstärkas på många skolor.
  • Stärka samverkan mellan skolan och berörda myndigheter med ansvar inom elevhälsområdet. För att ge tidiga insatser till unga som befinner sig i en utsatt situation behöver samverkan och samarbetet med t. ex. socialtjänsten och polisen stärkas. Skolan kan inte ensam ta ansvar för, och hantera, den svåra samhällsuppgiften.