Ullakarin Nybergs minnesord om mentorn och vännen Jan Beskow

Professor emeritus Jan Beskow. Foto: GP
Professor emeritus Jan Beskow. Foto: GP
Ullakarin Nybergs minnesord om mentorn och vännen Jan Beskow
2020-12-18

Jan Beskow har lämnat oss. För en stund kändes min värld tom och ödslig. Så länge jag har arbetat med suicidprevention har Jan funnits där för mig, som mentor, vän och intresserad lyssnare. Vi pratade ofta, jobbade mycket tillsammans och ibland förde jag inre dialoger med honom. Vissa människor är så kraftfulla i sin närvaro att det är möjligt att göra det och deras frånvaro blir extra påtaglig. Så var det med Jan.

Ganska snart ersattes min inre tomhet av minnen. De är så många! Jag minns Jans nyfikenhet på livet. Hur varje händelse, liten som stor, kunde leda till nya reflektioner och lärdomar som utmynnade i en berättelse som han delade med sig av. Jag minns hans självklara respekt för människan och den unika kompetens som varje individ besitter. Den kunde manifesteras i en bok om Livshjältar, i ett samtal om döden eller i praktisk handling. Som den gång han satte sig på marken bredvid en tiggande medmänniska för att försöka förstå den personens upplevelse av sin situation. Hur många av oss gör så?

Jag minns också Jans prestigelöshet och hans totala ointresse för revirtänkande. Där förenades vi med starka band. Suicidprevention är ett komplext område och det är nödvändigt med samarbete där alla bidrar med sin kunskapsdel. För Jan var uppgiften och målet större än varje enskild individ och det gällde också honom själv.

Jan lärde mig värdet av struktur och att hushålla med mina krafter. Det gav ett lugn i vårt samarbete att veta att han fördelade tiden så att balansen mellan arbete och vila upprätthölls. De sista åren använde han sig av den förmågan när det gällde hans egen tid. Han valde och valde bort utifrån dagsform och målet var att hinna slutföra sådant som var extra viktigt, till exempel det som kom att bli hans sista bok. Han lyckades.

Jan visste att han besatt värdefull kunskap som måste förvaltas av andra för att inte försvinna. Därför omgav han sig med duktiga medarbetare och han var väldigt generös med att dela med sig av sitt stora kunnande. Tack vare det känner jag mig övertygad om att vi är många som kommer att arbeta vidare i hans anda och det hann jag också säga till honom. Det gjorde honom glad. I denna sorgliga stund tar jag lite hjälp av en mästares ord; Harry Martinsson: ”Varje djup sorg har förlorad glädje till föremål. Tappa inte bort den riktningen. Låt inte sorgen glömma sitt ärende. Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få.”

Tack Jan. Din kunskap, din medmänsklighet och alla glädjefyllda minnen av dig som vi som sörjer bär med oss kommer att trösta och inspirera mig och andra så länge vi lever. Jag är så tacksam över att jag fick dela en stund av din tid på jorden.

Texten är skriven av Ullakarin Nyberg, överläkare vid Norra Stockholms Psykiatri, suicidforskare vid KI, medlem i Suicide Zeros experråd och nära vän till Jan Beskow.

Läs mer om Suicide Zeros expertråd här.

Arkiv
    • 2021
    • 2020
    • 2019
    • 2018
    • 2017
    • 2016