Trodde att våldtäkten var hennes fel

magda-abrahamsson-juni-2019
Magda Abrahamsson volontär hos Suicide Zero och hon vill berätta om sina erfarenheter för att hjälpa andra #Jagvillgehopp
Trodde att våldtäkten var hennes fel
2019-06-24

När Magda Abrahamsson var sex år skildes hennes föräldrar och hon vågade inte visa att hon var ledsen. Som femtonåring blev hon våldtagen och fortsatte att hålla känslorna inom sig i tron om att det var hennes fel. En pojkväns mamma var beredd att lyssna och det blev vändningen. Nu är Magda Abrahamsson volontär hos Suicide Zero och hon vill berätta om sina erfarenheter för att hjälpa andra #Jagvillgehopp

Kan du berätta om bakgrunden till varför du mådde dåligt?
– Allt började när mina föräldrar skildes. Jag var runt sex år och ville inte visa att jag var ledsen för min två år yngre bror så jag låtsades att allt var bra och stängde in mina känslor. Att visa sig svag och gråta var inte ok hemma. Jag visade aldrig hur jag egentligen mådde och blev mobbad i skolan men sa aldrig ifrån. Min pappa gled ifrån mig efter skilsmässan Med åren samlade jag på mig massor av sorg, svek och smärta. 

– När jag var 15 år träffade jag en kille och blev kär. Han var först snäll men sedan utnyttjade han mig och våldtog mig. Då rasade allt och jag föll ihop. Jag berättade inte om det för mina föräldrar, inte för någon, utan höll det inom mig i två-tre år.

Vad var vändningen för dig?
– Jag blev tillsammans med en annan kille och flyttade hem till hans familj. Hans mamma såg mig som sin dotter. Hon pressade mig aldrig men såg att jag mådde dåligt och tog hand om mig. Samtidigt började jag en teaterlinje där vi skulle skriva ett självporträtt om vilka vi var. Det skolarbetet hjälpte mig att berätta om vad som hänt.

– En kväll efter att jag börjat med självporträttet satt jag i min pojkväns mammas knä och berättade om allt jag varit med om. Allt brast. Hon dömde inte utan hon satt bara där, tröstade och hjälpte mig upp igen. Mamman sade ”de var inte ditt fel Magda. Det är ok att vara svag och ledsen. Det är ok att gråta.” Några år senare gick jag hos en kurator i ett års tid och bröt ihop igen. Jag pratar fortfarande mycket om det som hänt och om hur jag mår för att hålla undan hjärnspöken om att det var mitt fel.

Vad vill du säga till andra som läser om det här och har det tufft?
– Våga berätta för någon och fortsätt kämpa. Det finns en ljus framtid. Även om du kanske inte tror det så kommer det bli bra igen. 

– För mig är det till stor hjälp att ”skriva av mig”. Då kan jag vara mer anonym och texten kan hjälpa andra också. Jag trodde alltid att jag var ensammast i världen. Jag har skrivit mycket om mina föräldrars skilsmässa och mobbningen på min blogg och på mitt Instagramkonto, som heter ”Precis som hon”.

Är det någonting mer du vill berätta?
– Jag har ett företag, “Precis som hon”, för att hålla föreläsningar om psykisk ohälsa och känslan av att det är kaos i huvudet. Och jag har skrivit manus till en teaterföreställning som heter Min sanning. Vi har satt rollerna och övar nu på pjäsen. Jag var 15 år när våldtäkten hände, bara ett barn. Jag trodde att det var mitt fel och vågade inte prata om det.

Arkiv
    • 2020
    • 2019
    • 2018
    • 2017
    • 2016