Petter Hagberg: ”Han var inte bara min pappa utan även min bästa vän och förebild”

Petter Hagberg & Svante Hagberg
Petter Hagberg: ”Han var inte bara min pappa utan även min bästa vän och förebild”
2021-06-01

I november förra året gick Petter Hagbergs pappa Svante bort i suicid. Kort därefter skrev Petter och hans bror Johan ett inlägg på Instagram och Facebook om händelsen – som tillsammans fick över 50 000 delningar. Petter och hans familj startade också en insamling på Suicide Zero i Svantes namn. I dagsläget har den dragit in över 800 000 kronor. Men hur hittar man styrka att göra såna saker kort efter att ens pappa har gått bort? Och hur tänker Petter idag, kring allt från den enorma responsen till framtiden och saknaden efter sin pappa?

Hej Petter! I ditt fina inlägg så berättade du en del om din pappa Svante. Man fick en känsla av att han var en väldigt fin människa. Men kan du inte berätta lite mer! Hur var han, din pappa?

– Han var helt fantastisk på alla möjliga sätt. Några av hans många fantastiska egenskaper var att han var väldigt omtänksam och värnade om inte bara sina närmaste utan även om människor som han nödvändigtvis inte hade någon personlig koppling till. Det kunde vara allt från patienter på sjukhuset till människor han stötte ihop med på tåget. Pappa hade en otrolig förmåga att verkligen lyssna och känna empati för människor i sin omgivning, vilket ledde till att många öppnade upp sig kring saker och ting som de kanske inte skulle gjort annars.

Så hur var det att växa upp med honom?

– Fantastiskt. Jag kan verkligen inte ha önskat mig att fått växa upp med en bättre pappa. Precis som jag skrev i mitt inlägg så var han inte bara min pappa utan även min bästa vän och förebild. Vi kunde sitta i timmar och snacka och han hade en otrolig förmåga att se på saker med öppet sinne och utan att döma. Inget var för dumt för att fråga om och inget var omöjligt att lösa. Han var utan tvekan den största stöttepelaren i mitt och mina syskons liv. Oavsett var det gällde kunde man alltid vända sig till pappa för att få goda råd, motivationshjälp eller bara en axel att gråta mot.

Han var utan tvekan den största stöttepelaren i mitt och mina syskons liv.

Du skrev det fina Instagram-inlägg kort efter att han gick bort. Hur hittade du styrka till det i den situationen?

– Jag började skriva direkt efter att vi kommit hem från sjukhuset där vi sagt hejdå till pappa. Dels ville jag ta kontroll över situationen och få en chans att beskriva det som hade hänt med egna ord. När någon går bort i psykisk ohälsa börjar det så lätt spekuleras och jag ville berätta hur det verkligen var. Jag ville inte att folk skulle tycka synd om mig för att jag hade pappa som pappa. Men sen ville jag också ta chansen att prata om mental ohälsa och sprida kunskap om att den kan se väldigt olika ut och att man aldrig är ensam. Min pappa var så långt ifrån ”typfallet” för psykisk ohälsa som det bara går.

När någon går bort i psykisk ohälsa börjar det så lätt spekuleras och jag ville berätta hur det verkligen var.

– Han var otroligt aktiv, hade väldigt många vänner och satt på massor med kunskap kring såväl mental hälsa som ohälsa. Han bildade mig, min familj och många andra i min omgivning kring ämnet. Pappa talade även öppet med oss i familjen och tog hjälp av psykologer, medicinering, psykiatriker, mental träning och mycket annat för bota sin psykiska ohälsa. Pappas psykiska ohälsa var en sjukdom, liksom cancer, men den här gången gick den inte att stoppa. I och med detta så ville jag tillsammans med min familj bryta stigmat och vara med och påverka samhällets syn på psykisk ohälsa.

I dagsläget har den dragit in över 800 000 kronor, vilket är helt otroligt. Hur känns det?

– Det känns såklart fantastiskt. Man bli verkligen varm i hjärtat av att se vad människor kan åstadkomma tillsammans. Och all respons vi har fått, det är verkligen superfint. Det har hört av sig väldigt många människor som har haft någon koppling till pappa och som berättat vilken fantastisk person han var. Och det har hört av sig personer som på ett eller annat sätt har stött på psykisk ohälsa. Det kan vara personer som själva berättar om sin kamp eller någon som har haft en familj anhörig som har gått bort i sjukdomen.

– En äldre man hörde av sig och berättade om hur han i över 40 år hade gått runt och varit arg och besviken på sin bror som “tagit” sitt liv. Nu ville han tacka mig för att inlägget hade gett honom en ögonöppnare kring att självmord beror på sjukdom och inte är ett aktivt val. Det är meddelanden som detta som ger mig motivation att fortsätta jobba preventivt mot självmord.

Nu har det gått nästan ett halvår sen din pappa dog. Hur är livet idag?

– Det går såklart väldigt mycket upp och ner. Att förlora någon man älskar och som betyder så mycket för en själv och många andra är fruktansvärt och det är få ord som kan beskriva smärtan. Vissa stunder kan livet kännas totalt värdelöst och saknaden är enorm. Men det är samtidigt fantastisk att se hur så många har slutit upp kring mig och min familj och stöttat oss. Allt från nära vänner till människor man aldrig träffat. Idag har jag börjat komma tillbaka till vardagsrutiner och kommit till insikt om att det gäller att ha en god framtidstro för att ta sig igenom något sådant här. Jag vet att pappas största önskan var att jag och mina syskon skulle leva ett fint och hälsosamt liv och det har jag planer att göra. Både för min och för min pappas skull.

Har du några tips om hur man kan bearbeta sorgen och saknaden?

– Jag och min familj har alltid varit väldigt aktiva, jag tävlar i golf och min äldre bror i alpint. Min mamma är också väldigt aktiv, hennes största hobby är längdskidor. Att röra på sig och fortsätta vara aktiv har varit väldigt viktigt för oss och jag tror många andra som befinner sig i samma situation hade mått bra av det. Även fast man kan i stunder känna sig energilös och emotionellt tom kan motion faktiskt göra underverk. Det har det gjort för oss. Annars har jag inga generella tips att dela med mig av, det överlåter jag åt experterna. Men jag tror att det är viktigt att acceptera sina känslor. Att tillåta sig själv att både skratta och gråta, när de känslorna kommer.

Att röra på sig och fortsätta vara aktiv har varit väldigt viktigt för oss och jag tror många andra som befinner sig i samma situation hade mått bra av det.

Och vad tänker du om framtiden?

– Jag och min familj kommer även fortsättningsvis att stolta vara med och stötta Suicide Zeros jobb, i kombination med att våra liv sakta återgår till det “normala”. Utöver det har jag fått möjligheten att i höst åka till USA för att kombinera golf med studier på ett college i North Carolina. Det ser jag fram emot. Pappa hjälpte mig väldigt mycket för att komma dit och han var otroligt tacksam och stolt över att jag har fått chansen att följa mina drömmar. Det är jag med. Det är såklart väldigt tråkigt att pappa inte hann följa med och se min resa, men någonstans vet jag att han är där och stöttar mig.

Här kan du besöka Petters och Johans insamling till minne av deras pappa Svante.

Svante och familj

Arkiv
    • 2021
    • 2020
    • 2019
    • 2018
    • 2017
    • 2016