Paula Rydin – ”Våga fråga och ta hjälp”

Paula Rydin
Paula Rydin, en av Suicide Zeros volontärer i Örebro.
Paula Rydin – ”Våga fråga och ta hjälp”
2021-03-19

Suicide Zero har många engagerade volontärer – en av dessa är 21-åriga Paula Rydin från Örebro. Paula brinner för att skapa förändring och engagerar sig dels på grund av hennes egen erfarenhet av djup ångest och självmordstankar men också för att hon förlorade sin 21-åriga pojkvän i självmord under 2019. Tack vare stödet från hennes familj och vänner liksom styrkan hon fann i sig själv – mår hon mycket bättre och är genuint tacksam över att hon lever.

Paula Rydin är en av Suicide Zeros volontärer. Hon är 21 år gammal, bor i Örebro och arbetar vid sidan av hennes studier som vårdbiträde inom äldreomsorgen, vilket är ett arbete som hon älskar. På sin fritid ägnar hon sig åt måleri och kreativt skapande, läsning och umgås gärna med nära och kära. Paula lägger även tid på sitt volontärskap, då hon genom sin egen erfarenhet av psykisk ohälsa vill bidra till att fler som mår dåligt söker hjälp.

Har du någon egen erfarenhet av psykisk ohälsa?

Så länge jag kan minnas, har jag haft en ångestproblematik som har legat där och skavt utan att jag riktigt har förstått varför. Även fast jag erfarit långa väntetider hos både BUP och unga vuxna psykiatrin, har jag via dessa instanser fått betydande stöd under tonåren. Min ångest var relativt hanterbar fram till 2019 - då min pojkvän Albin tog sitt liv. Vi stod varandra otroligt nära och när jag förlorade honom, vändes min värld upp och ned. Min ångest blev mörkare, depressionen blev allt djupare och jag började få suicidtankar. Albin blev bara 21 år gammal och det finns inga ord som kan beskriva hur mycket jag saknar honom.

Albin blev bara 21 år gammal och det finns inga ord som kan beskriva hur mycket jag saknar honom.

Vad var vändningen för dig?

Närstående till mig fick reda på att jag planerade mitt eget självmord, vilket resulterade i att vi gemensamt tog beslutet om inläggning på den psykiatriska akutmottagningen. Dagarna och nätterna var långa och fyllda av dalande tankar. När jag slutligen skrevs ut, förstod jag att vägen tillbaka skulle bli lång och tuff. Mitt fokus var därför inriktat på att bli mer stabil, må bättre och att vara snäll mot mig själv. Trots sjukskrivning, peppade jag mig själv att kliva upp ur sängen varje dag, se solljuset och försöka hitta tillbaka till livsglädjen. Livet går upp och ned och givetvis har jag dagar, då jag mår fruktansvärt dåligt över Albins bortgång. Det är då jag försöker påminna mig själv lite extra om att det blir bättre.

Trots sjukskrivning, peppade jag mig själv att kliva upp ur sängen varje dag, se solljuset och försöka hitta tillbaka till livsglädjen.

Jag har även varit väldigt självrannsakande och kommit fram till att jag aldrig skulle vilja utsätta någon för den sorg jag själv upplevt. Jag hade inte heller varit där jag är idag - om det inte vore för styrkan jag fann i mig själv liksom det stöd jag fått från min underbara familj och vänner. När jag ser tillbaka på denna period, kan jag idag med handen på hjärtat känna hur genuint tacksam jag är över att jag lever. 

Varför har du valt att bli volontär hos Suicide Zero?

Med tanke på min egen erfarenhet och historik, så vet jag själv hur viktigt det är att det finns organisationer som Suicide Zero. Det betyder otroligt mycket för mig att vara volontär och får vara med att bidra till att psykisk ohälsa och självmord uppmärksammas som ett samhällsproblem. Min förhoppning är även att ingen familj, vän eller partner ska behöva gå igenom det jag själv har gått igenom. 

Vad har du för förväntningar på volontärsarbetet och vilka förändringar hoppas du på att åstadkomma?

Förväntningarna är både många och höga. Jag hoppas dels på att få utveckla mina egna kunskaper inom ämnet, få kunna vara ett lyssnande öra och hjälpa andra som mår dåligt att kunna se ljuset och be om hjälp. Jag hoppas även att vi i högre utsträckning börjar pratar om psykisk ohälsa redan i tidig ålder. Vi måste även bryta samhällets ”machokultur”, som formar många män att inte visa känslor eller söka hjälp om de inte mår bra - detta är något mitt hjärta brinner lite extra för. Det är otroligt viktigt att engagera sig och ju fler vi är desto bättre och större förändringar kan vi åstadkomma. Tillsammans är vi starka och tillsammans gör vi skillnad.

Vad vill du förmedla till andra som läser detta och som har det tufft?

Du är aldrig ensam - aldrig. Du är värdefull och låt ingen intala dig något annat. Det finns hjälp att få – våga fråga och ta hjälp. Livet är fint på det sättet att man inte vet vad morgondagen har att erbjuda, så varför inte vara där imorgon och se med egna ögon? Jag har själv varit i mörkret och planerat hur jag ska göra för att inte behöva leva längre - men det finns en väg tillbaka och man kan sig igenom det. Hitta din inre kämpaglöd och välj livet. Ge inte upp!

Det finns hjälp att få – våga fråga och ta hjälp.

För mer information om hur du kan bli volontär för Suicide Zero, klicka här!

Arkiv
    • 2021
    • 2020
    • 2019
    • 2018
    • 2017
    • 2016