Kurs i både fysisk och själslig överlevnad

Vad som menas med ”att överleva” är en definitionsfråga. Att varje dag kunna ställa mat på bordet är förstås någon form av grundpremiss, men i ett rikt land där runt 1 000 män varje år avslutar sina liv i förtid påminns man om att överlevnad är mer komplext än så. Det här har representanter för Svenska kyrkan i Landskrona resonerat kring – och börjat jobba för att göra skillnad.

Sedan 2021 arrangerar kyrkan årligen en ”överlevnadskurs” för män. Den handlar om att överleva såväl fysiskt som själsligt. Att fixa mat i vildmarken såväl som att fixa att berätta för sin padelkompis om livet känns mörkt.

Kursen, som blivit så uppskattad att den utvecklats till en samtalsgrupp – Mansnormen, gästades i våras för andra året i rad av Suicide Zero. Föreläsning av Jeanette Heilmann, ansvarig för Suicide Zeros arbete i södra Sverige.

– Förra året utgick vi rätt mycket från Våga fråga, hur deltagaren kan stödja någon som har det svårt i omgivningen. Sedan pratade jag lite kring BÖRS (en samtalsteknik) men tog också upp överlevnadsstrategier, säger Jeanette Heilmann och fortsätter:

– I år bad de mig fokusera ännu mer på vad deltagaren själv kan göra för att må bra. Jag gick igenom självmord som företeelse, myter om självmord, jag tog upp vad som händer med oss när det gäller stress, inre och yttre krav. Sedan kom jag in på överlevnadsstrategier och det jag delade med mig av då bygger på en bok som heter ”Handbok för livskämpar”. De som gjort den boken är mer eller mindre samma gäng som ligger bakom appen Lumeno.

Vilken typ av respons upplevde du att din föreläsning fick från deltagarna?
– Lite symtomatiskt med gänget, med ”Mansnormen”, är att du kanske inte får ett översvallande bevis på att det du säger går hem. Det är några hummanden, nickanden, kanske någon som fångar tag i mig efter den gemensamma sittningen och har några följdfrågor. Det är lite lågmält, lite stereotypt.

Reaktionerna följer mansnormen, helt enkelt?
– Haha, ja. Det kan man nog säga faktiskt, men då får jag gå till hårdfakta: Jag blev inbjuden i år igen. Det är väl ett kvitto på att föreläsningen är uppskattad?

Faktum är att Jeanette Heilmann bjudits in även till kommande års överlevnadskurs.

Hur skulle du vilja utveckla Suicide Zeros del i den här utbildningen?
– Det är inte alltid man behöver ha utveckling direkt, för det här är ingen quick fix eller något man bara hör en gång. Sedan kommer det vara nya deltagare nästa gång. Någonting jag dock skulle kunna se som en del i det här är att man bygger in någon typ av hemläxa. Att deltagarna får dela med sig av någon strategi de genomfört. Det skulle kunna vara en utveckling av det jag förmedlar. En del i kursen är att deltagarna cyklar en lång sträcka i Skåne. Jag pratar rätt mycket om hur våra tankar styr oss. Var deltagarna hjälpta av det när de kämpade i uppförsbacken? Sådant kan man klura vidare på, säger Heilmann.

Vad tar du som föreläsare och representant för Suicide Zero med dig från de här två tillfällena du medverkat på kursen?
– Min reflektion sedan många herrans år är att vi i grund och botten är människor. Vi är individer. Vi är alla bara människor. När man pratar om det jag brukar kalla livet-och-döden-frågor blottar vi oss och blir nakna inför ett existentiellt faktum – att vi lever och att vi en dag ska dö. Allt däremellan delar vi ju. Det som ligger inom ramen för några normer är väldigt mycket på ytan, men när vi pratar känslor, tankar och beteenden med utgångspunkt i att vara människa och att kämpa är vi väldigt lika. Så tänker jag.

– Vad det här gänget har skapat är en mötesplats, ett forum för att få snacka. Det skulle vi behöva ha på många fler ställen.