Kreativa illustrationer blev Gustavs läkande kraft

Gustav Broström
Foto: Mira Wickman
Kreativa illustrationer blev Gustavs läkande kraft
2021-03-11

I år skulle Gustavs mamma fyllt 70 år, en otroligt älskad och betydelsefull person, vars födelsedag han och övriga familjen sedan sju år tillbaka inte längre kunnat fira. Gustavs mamma hade många glädjefyllda stunder att se fram emot, men trots detta såg hon bara mörker. En kombination av både fysisk och psykisk ohälsa, resulterade i att hon tillslut inte längre orkade leva. Gustav har sedan länge engagerat sig i kampen mot psykisk ohälsa, bland annat har han auktionerat ut sina vackra illustrationer till förmån för Suicide Zero.

Berätta lite om dig själv

– Gustav Broström heter jag och är 29 år gammal. Jag är yngst av fem barn med fyra äldre systrar som betyder allt och lite till. Jag är uppvuxen och bor i Stockholm, där jag arbetar med innehållsmarknadsföring tillvardags och är loppisinfluencer och kreatör på fritiden. Jag har alltid älskat skapande i olika former, en egenskap jag ärvt av min mamma. Hon uppmuntrade alltid mig och mina systrar att pyssla och göra saker med händerna.

Vad har du för erfarenhet av psykisk ohälsa och självmord?

– Jag har tyvärr stor erfarenhet av både psykisk ohälsa och suicid. Två dagar efter min 23:e födelsedag, den 31:a mars 2014 orkade min mamma inte leva längre. Hennes bortgång rev upp ett stort hål i vår familj, då hon var navet, solen och själva kärnan i vår familj. Sedan dess har vi barn och vår pappa försökt bearbeta den avgrundsdjupa sorg som kommer efter ett självmord.

Hur har detta påverkat dig och ditt liv?

– Det har påverkat mig på alla tänkbara sätt. Att gå vidare är nästintill omöjligt men samtidigt ett måste. Det har tagit mig många år att tillåta mig själv bli lycklig. Rädsla för vad andra ska tycka om ens glädje, har gjort att jag många gånger istället valt mörkret. I dag, 7 år senare, tar jag stapplande steg ut i ljuset och är övertygad om att det skulle glädja mamma. Sorgen har också blivit en katalysator både kreativt och karriärmässigt. Tanken på att livet är för kort för att inte leva det fullt ut, har gjort att jag dels vågat prova på nya saker men också säga nej till sådant som inte har en positiv inverkan på mitt liv.

”Sorgen har också blivit en katalysator både kreativt och karriärmässigt”

Illustrationer 2

Hur upplever du att din omgivning reagerade och agerade när din mamma tog sitt liv?

– Det första året var mer eller mindre en dimma, men jag minns hur obekväma människor var. Å ena sidan ville de visa sitt stöd men å andra sidan vågade de inte ens närma sig en, både fysiskt och psykiskt.

Vad var dina nycklar för att ta dig igenom detta?

– De kreativa delarna som att pyssla och arbeta med natur och växter har hjälpt mig mycket i min sorgeprocess. Likväl de oändligt antal timmar som lagts på terapi, där jag arbetat stenhårt för att hedra min mamma genom att tillåta mig själv att vara glad och ha en tro på framtiden. Jag har även arbetat på att visa mig svag, något som varit otroligt givande på många sätt. Jag har exempelvis blivit mer bekväm att både i privata och professionella sammanhang - säga till när jag mår dåligt och befinner mig i en svacka. ”Nej vet du vad, jag orkar inte gå den här middagen, jag är för ledsen.” Då förstår folk oftast.

Vad vill du förmedla till andra anhöriga, vars närstående tagit sitt liv?

– Sorg är något personligt och individuellt. För att folk ska förstå vidden av självmord som samhällsproblem, är det viktigaste att prata om det - även om det gör folk obekväma. På ett personligt plan, tror jag också att det är viktigt att våga vara passiv i sin sorg, att låta det ta sin tid liksom att låta sig passera genom sorgens alla lika faser. Jag har varit arg, ledsen, förtvivlad och apatisk - alla känslor är legitima.

Vad skulle du vilja se för förändring?

– Jag önskar att stigmat ska minska, att alla de organisationer som arbetar med självmord och psykisk ohälsa ska få mer pengar och resurser så att vi kan rädda fler människor. Det jag gick igenom efter min mamma är ett öde jag inte ens önskar min värsta fiende.

”Det jag gick igenom efter min mamma är ett öde jag inte ens önskar min värsta fiende.”

Berätta gärna om hur du engagerar dig för att driva frågan framåt?

– Jag belyser suicid i mina sociala kanaler, medverkar i offentliga sammanhang och engagerar mig i ideella samarbeten så ofta som jag kan. Till min mammas 70-årsdag arrangerade jag tillsammans med Tradera en välgörenhetsauktion. Fem kreativa och färggranna illustrationer auktionerades ut till förmån för Suicid Zero. Inspiration vad gäller motiven, har jag fått ifrån en utställning om läkekonst som jag besökte tillsammans med min mamma under 2010. Jag fascinerades av verk som i olika former illustrerade synapser, nervbanor och blodomlopp.

Då min mamma var läkare och otroligt kreativt lagd samt att ritandet av dessa krumelurer har blivit en viktig läkande kraft för mig – känns detta som en fin hyllning av henne till hennes 70-årsdag. Jag hoppas att min historia och dessa illustrationer kommer både hjälpa och inspirera andra att hitta deras sätt att gå vidare och finna tilltro till livet och glädjen. Alla kan inte göra allt men alla kan göra något och tillsammans gör vi skillnad.

”Alla kan inte göra allt men alla kan göra något och tillsammans gör vi skillnad.”

Här kan du besöka Gustavs välgörenhetsauktion

Stötta Suicide Zeros arbete här

Arkiv
    • 2021
    • 2020
    • 2019
    • 2018
    • 2017
    • 2016