Janne Heffler - Vägen till hjälp måste vara så enkel som möjligt

Hoppa till huvudinnehåll
Janne Heffler
Janne Heffler
Janne Heffler - Vägen till hjälp måste vara så enkel som möjligt
2021-09-22

Under en mörk period i Janne Hefflers liv kämpade han sig igenom depressioner, trauman och ett självmordsförsök. Hans destruktiva levnadssätt resulterade till slut i en fängelsevistelse, vilket kom att bli Jannes vändning till ett bättre mående. Negativa tankebanor omvandlades till positiva och Janne fann energi och kraft i skrivandet, vilket kom att resultera i en bok om sin resa. Förhoppningen med boken är att förmedla hopp och inspiration till andra som befinner sig i ett mörker och inte kan se någon väg ut.

Suicide Zero har träffat 43-åriga gävlebon Janne Heffler. Till vardags arbetar han som lärarvikarie och administratör och spenderar helst sin fritid med att campa i skogen. På senare dagar har det även blivit en stor del av Jannes liv att engagera sig i frågan om psykisk ohälsa och suicidprevention. Hos Stina Wolter i P4, SVT Morgonstudion och i lokalpressen, har han varit öppen om den mörka perioden av sitt liv – något som han även har delat med sig av i en intervju med Suicide Zero.

Vad har du för erfarenhet av psykisk ohälsa och självmord?

Under 2015 hamnade jag i en djup depression. Det fanns mycket ohanterat i den så kallade ”inre tryckkokaren" och när min mamma dog exploderade allt. Jag var på botten och helt övertygad om att alla skulle få det bättre om jag inte fanns och att självmord var den enda utvägen.

I efterhand är jag så tacksam att jag överlevde självmordsförsöket - jag ville ju inte dö, men jag klarade inte heller av att leva. Efter många långa nätters grubblande tog tillslut den ”ologiska logiken” över tankarna och som ett sista rop på hjälp begick jag ett brott för att på något sätt ”fly från livet”. Jag hamnade i fängelse - och där började min resa mot ett bättre liv och mående.

När jag kom ut från fängelset fick jag hjälp och stöd av sjukvården att ta tag i obearbetad sorg, trauma liksom tankarna som snurrade i hjärnan. Jag blev även diagnostiserad med bipolär sjukdom typ två, vilket kändes som en enorm befrielse. Helt plötsligt fick jag en förklaring till mina "historiska fuck ups" – det vill säga mitt beteende och hantering av situationer genom åren.

Jag blev även diagnostiserad med bipolär sjukdom typ två, vilket kändes som en enorm befrielse.

Hur har detta påverkat dig och ditt liv?

När det var som värst kändes det som att jag i princip inte hade något liv överhuvudtaget. Lyckligtvis är jag nu på en plats där jag mår bättre än vad jag har gjort på över 35 år. Jag är definitivt mer förlåtande mot mig själv, nyfiken på livet och framtiden - det känns nästan som att jag har blivit en dagdrömmande tonåring igen.

Hur upplever du att din omgivning reagerade och agerade?

Ingen förstod hur illa det var, då jag var jättebra på att dölja mitt mående. Men efter kraschen har jag haft ett enormt stöd, både av familj och vänner.

Vad har varit dina nycklar för att ta dig igenom det?

Genom att vara helt transparant och öppen med min historia och erfarenhet, men också hur jag mår idag. Det har varit en framgångsfaktor att acceptera min diagnos - och att jag liksom alla andra - har svackor och sämre dagar.

Det har varit en framgångsfaktor att acceptera min diagnos - och att jag liksom alla andra - har svackor och sämre dagar.

Vad skulle du vilja se för förändring gällande psykisk ohälsa i samhället?

Vi lever i ett samhälle där barn och ungdomar har suicidtankar - och det är helt oacceptabelt. De måste fångas upp tidigt och jag vill därför se att psykisk hälsa införs som ett ämne i skolan – och att det prioriteras lika högt som den fysiska hälsan.

Jag skulle även gärna se att frågor om patientens psykiska hälsa skulle bli en obligatorisk del av allmänna läkarbesök - oavsett om personen i fråga söker hjälp för magont eller en spik i foten. Genom öppna frågor, skulle människor som har det tufft, och som av olika anledningar har svårt att be om hjälp, enklare kunna fångas upp.

Vägen till hjälp måste vara så enkel som möjligt. När en person väl har kommit till det stadiet och ber om hjälp, har det ofta redan gått väldigt långt. Det bör därför återinföras en nationell hjälplinje, dit folk som mår dåligt kan ringa, och mottas av någon form av ”frontline” som ser till att vederbörande slussas vidare till rätt instans.

Vägen till hjälp måste vara så enkel och smidig som möjligt

Vilka är dina hjärtefrågor?

Jag brukar betona vikten av att prata om hur man mår - men det är ännu viktigare att våga lyssna på den som berättar. Ofta kan det både räcka och lätta om man får sätta ord på sina tankar – och inte direkt mötas av en massa förslag på möjliga lösningar.

Berätta om din bok ”Jannes Tid Kommer – en överlevnadsguide för brutna själar”, hur uppkom idén och vart kan man få tag i den?

Idéen om att skriva en bok uppkom i häktet. Den första tiden spenderade jag helt ensam (med övervakning) 23 timmar om dygnet med endast radion som sällskap. Håkan Hellströms låt ”Din tid kommer” spelades ofta och kom att bli mantra ”Jannes Tid Kommer”. Efter mycket grubblande, landade jag till slut i tanken att ’så här ska ingen behöva må’ och började fundera på vad kunde jag göra för att ’dra mitt strå till stacken’ och bryta tabun kring psykisk ohälsa. Då jag älskar att skriva, blev det därför en självklarhet för mig att skriva en bok.

Boken ”Jannes Tid Kommer – en överlevnadsguide för brutna själar” finns hos alla större nätbokhandlare. Ni kan även beställa boken till ett lägre pris genom janneheffler.se - då skickas den direkt från förlaget.

Arkiv
    • 2021
    • 2020
    • 2019
    • 2018
    • 2017
    • 2016