#jagvillgehopp - Angelas berättelse

angela-engstrom-juni-2018
Angela Engström utsattes för mobbning och saknade en fadersfigur. Hon har fått flera diagnoser och har varit nära att ta sitt liv. Men i dag mår hon bra. Det här är Angelas berättelse.
#jagvillgehopp - Angelas berättelse
2018-06-11

Angela Engström utsattes för mobbning och saknade en fadersfigur. Hon har fått flera diagnoser och har varit nära att ta sitt liv. Men i dag mår hon bra. Det här är Angelas berättelse. #jagvillgehopp

– Bakgrunden till mitt mående är mångfacetterad, men generellt sett går det mesta tillbaka till mobbning i lågstadiet och avsaknad av fadersfigur. Jag fick diagnosen ADHD mycket tidigt, vilken bara är en av många diagnoser jag numera har. Utvecklade även emotionellt instabil personlighetsdiagnos (EIP, före detta "borderline personlighetsstörning") bland annat till följd av att inte ha en närvarande pappa.

Hur illa var det för dig?

– Jag överdoserade 2016. Anledningarna till självmordsförsöket var nog många, men främst kände jag mig värdelös, ensam och förstörd. Jag var inlagd i två veckor och blev utsläppt lagom till att våren kom.

Vad var vändningen för dig?

– Det som gjorde störst skillnad var dialektisk beteendeterapi (DBT, vanligt när man fått diagnosen EIP) i kombination med mediciner. Jag tar för närvarande tre olika mediciner för min psykiska ohälsa. DBT:n innehöll både individ- och gruppterapi. Det var mycket nyttigt för min personliga utveckling. Så vändningen var nog när terapin började gå mot sitt slut och jag kände att jag behövde ta mig i kragen för att överleva utan terapin.

Var det något specifikt som gjorde att du tog dig ur din situation?

– Jag började lita mer på mig själv och mina känslor. Jag arbetade mycket på min självrespekt och mina självskadeimpulser. När jag insåg att jag var riktigt duktig på DBT insåg jag samtidigt att jag var duktig på att hantera mitt liv och allt jobbigt som hör till. Jag kan fortfarande må mycket dåligt när jag inte tar min medicin, men det får faktiskt vara okej. Man mår inte bra hela tiden.

Vad vill du säga till andra som läser om det här och har det tufft?

– Att det kommer att bli bättre, så länge man arbetar för att må bättre. Har man bestämt sig för att "nej, det här kommer aldrig bli bättre någonsin", då blir det sällan det. Det viktigaste är att begära hjälp av vården och att ta stöd hos dina nära och kära. Är du helt ensam finns det också stöd att få i t.ex. telefonsamtal. Det är ingen skam i att vara ensam. Det trodde jag länge, men det är det inte. Du är värd att må bra, även om du själv inte tycker det. Du är värd att leva!

Mår du dåligt och behöver du hjälp?

Behöver du hjälp? Läs här om var du kan få stöd

Arkiv
    • 2020
    • 2019
    • 2018
    • 2017
    • 2016