De donerar 40 000 kr till Suicide Zero

Berätta om din bror Oscar, vem var han?

– Oscar var väldigt kreativ. Han hade känsla för stil. Han var också väldigt känslostyrd på gott och ont. Han kunde känna intensiv kärlek till vissa personer och samtidigt kunde han fördöma personer han upplevde som dåliga. Som syster upplevde jag att det var häftigt att han alltid visade var han stod. Han var modig. Han stod alltid upp för vad han trodde på och han hade många vänner. Han tatuerade in mitt namn över sitt hjärta. Om någon gjorde något mot mig tror jag han tog det hårdare än jag. Jag har aldrig träffat någon som honom.

Varför vill ni stötta Suicide Zero?

– Det var pappas ide från början men jag tycker att det är häftigt och inspirerande att ni som ideell organisation bär en så tuff fråga som man kan tycka att regeringen bör ta ansvar för. Forskning för självmord får knappt några summor alls jämfört med trafiksäkerhetsforskning. Suicide Zero fyller ett hål och ni skulle behöva få ännu mer resurser. Myten om suicid som ett tecken på den yttersta fria viljan stämmer i min mening inte.

Vad vill du säga till personer som i detta nu funderar på att ta sitt liv?

– Jag skulle säga att de nog är betydligt mer älskade än vad de ser och känner just nu. Och att självmord resulterar i att många kommer att få sina liv helt sönderslagna, det kanske inte personen inser. Samtidigt vet jag att det finns hjälp att få. Även om det i perioder kan kännas fruktansvärt just nu så kan det med hjälp bli bättre. Meningsfullhet kan fås på sätt man inte trodde fanns: alla personer bär på resurser och kapaciteter som väntar på att användas. Oscar var den bästa person jag någonsin mött. Han hade rätt att få leva längre och det gäller andra personer som idag överväger det beslut han tog.

Hur har din brors självmord påverkat dig?

– Efter Oscars självmord var det som att jag inte visste vem jag var. Jag pluggade teater ett tag men kände att det var för jobbigt med en tillvaro utan fast jobb. Så nu studerar jag till att bli socionom. Socialt arbete känns roligt, meningsfullt och jag har alltid velat arbeta med människor. Har man varit med om suicid lär man sig att inte ha förutfattade meningar eftersom att man inser hur lite man vet om andra personer som kanske upplevt samma sak. I dagsläget känner jag ingen som upplevt en suicidförlust av ett syskon. Men det kanske jag en dag kommer göra. Ibland när livet känns svårförståeligt tänker jag: vad hade Oscar velat att jag gjorde? Han hade velat att jag var modig så därför försöker jag vara det.

/Alfred Skogberg