”Mötet med människor gör mig hel”

Ulrika Jannert Kallenberg
Ulrika Jannert Kallenberg. Foto: Peter Claesson
”Mötet med människor gör mig hel”
2019-10-21

Ulrika Jannert Kallenberg har varit volontär för Suicide Zero sedan 2017 och bor i Ljungskile. Hon har skrivit boken ”Döden ingen talar om” som handlar om att växa upp med tystnaden som uppstod efter att hennes pappa tog sitt liv när hon var fyra år. Ulrika tror att mötet med människor är helande och blir själv helad i mötet med andra människor i samma eller liknande situation – något hon gärna vill att andra också ska få chans att känna.

Varför valde du att bli volontär för Suicide Zero?
– Min bok ”Döden ingen talar om” handlar om hur det var att växa upp med en pappa som tagit sitt liv och om tabun och tystnaden som omgav hans död och liv. Jag var fyra år gammal när min pappa dog och som barn fick jag inte veta någonting om honom och ingen ville svara på mina frågor om vad som faktiskt hade hänt. 2016 fick jag ett hedersomnämnande av Suicide Zero för min bok och det var då det blev tydligt för mig att jag kunde hjälpa till att sprida kunskap om självmord genom att berätta om mina erfarenheter.

Kan du berätta om ditt volontärarbete?
– Suicide Zero är en oerhört viktig organisation som riktar strålkastarljuset mot psykisk ohälsa och självmord och därmed minskar tabun och den tystnadskultur som finns i samhället. I augusti gick jag Suicide Zeros utbildning ”Våga Fråga” och genom att själv få föreläsa vill jag sprida kunskap. Om man lär sig att förstå och se att någon annan mår dåligt vågar man kanske prata och även lyssna, och därmed bidra till att personen söker hjälp.

Vad ger det dig att vara volontär för Suicide Zero?
– Jag känner att jag blir helad av att möta människor i samma eller liknande situation. Även om jag i dag – när det har gått mer än 50 år sedan min pappa dog – oftast mår bra och lever ett gott liv, vill jag gärna att människor som mår dåligt eller kanske är efterlevande ska få chans att känna den helande kraften i mötet med människor som drabbats av något liknande.

Vad skulle du vilja se för förändring där du bor?
– Jag skrev till många skolor och berättade att jag ville föreläsa om min bok och om mina erfarenheter kring självmord. På några av skolorna vet jag att elever dött i självmord. Ingen ville att jag skulle komma och de få som svarade visade väldigt stor rädsla. Så jag vill verkligen arbeta bort myten om att ”samtal om självmord kan väcka den björn som sover”. Jag tycker det är viktigt att prata i skolorna eftersom självmorden bland unga ökar. En möjlighet skulle vara att få föreläsa för skolans personal. Men unga ligger mig varmt om hjärtat. Många mår dåligt och har självmordstankar och det är jätteviktigt att nå dem på olika sätt.

Vilka är dina bästa tips till andra som vill engagera sig?
– Det är väldigt olika vad man är bra på, kanske är man bra på att föreläsa, prata med folk eller så är man bra på att organisera och strukturera saker. Ofta tycker man att det är lustfyllt att göra det man är bra på – och om det är lustfyllt så gör man det gärna. Därför är det fint om det finns möjlighet att hjälpa till med något som man är bra på, då är chansen större att det blir av och att man får energi av det.

Är du inte volontär men vill bli? Läs mer här!

Läs mer om myter här

Arkiv
    • 2020
    • 2019
    • 2018
    • 2017
    • 2016