Justera strategin mot självmord

Justera strategin mot självmord
Foto: Christine Olsson/TT
Justera strategin mot självmord
2019-12-03

Debattartikel av Psykiatrifonden och Suicide Zero i dagens SvD - Strategin mot självmord behöver justeras. Antalet självmord har legat på samma nivå de senaste tio åren, trots att en nollvision antogs 2008. Det är hög tid att uppdatera den nationella strategin för att få ned självmordstalen.

Debattartikel av Psykiatrifonden och Suicide Zero i dagens SvD - Strategin mot självmord behöver justeras. Antalet självmord har legat på samma nivå de senaste tio åren, trots att en nollvision antogs 2008. Det är hög tid att uppdatera den nationella strategin för att få ned självmordstalen.

På torsdag samlas 55 000 personer för en hyllningskonsert till Tim Bergling, känd som Avicii. En person som lämnade oss alldeles för tidigt. Varje år tar 1 500 personer sina liv. Det är en person var sjätte timme – eller fyra människoliv om dagen. Kostnaden har uppskattats till minst 9 miljarder kronor och 40 000 levnadsår. 90 miljoner kronor tillkommer i direkta kostnader kopplade till dödsfallen. Kostnaden i sorg, påverkad hälsa och livskvalitet för efterlevande kan inte mätas, men minst tio personer påverkas djupt av varje självmord. Utöver detta gör minst 15 000 personer självmordsförsök varje år, till en kostnad av flera hundra miljoner kronor. Uppskattningsvis har minst 150 000 personer allvarliga självmordstankar.

Antalet självmord har legat på samma nivå de senaste tio åren, trots att en nollvision med tillhörande nationellt handlingsprogram antogs 2008. När vi nu går in i ett nytt decennium är det hög tid att anta en uppdaterad nationell strategi för att få ned självmordstalen, så att situationen ser radikalt annorlunda ut om tio år.

Arbetet med suicidprevention i Sverige har, precis som arbetet med psykisk ohälsa i stort, präglats av kortsiktighet. I januari efterlyste den då avgående samordnaren för insatser på området psykisk hälsa, Kerstin Evelius, en tioårig strategi med ett övergripande, gemensamt, politiskt mål i stället för fortsatt ”kvartalspolitik”. Vi konstaterar att motsvarande långsiktighet i arbetet med att få ner antalet självmord är absolut nödvändig, men att suicidprevention måste bli ett eget prioriterat område. Suicidhandlingar orsakas av stort lidande och bakom det ligger ofta psykisk ohälsa, men många självmord är också följden av social eller existentiell kris. Under för lång tid har självmord betraktats som ett delsymptom på psykisk sjukdom och därför varit ett underprioriterat område, tillsammans med den psykiatriska vården och insatser mot psykisk ohälsa i stort.

2008 antog riksdagen en nollvision för självmord med ett tillhörande nationellt handlingsprogram på nio punkter. Den har hittills inte haft någon effekt. Vi har tidigare gjort jämförelser med den mycket framgångsrika nollvisionen för dödsfall i trafiken. Vi är väl medvetna om att trafikolyckor och självmord inte är samma sak. Jämförelsen är dock relevant. Att färre dör på våra vägar beror inte främst på att det skulle vara mycket lättare att förhindra dödsfall i trafiken, utan på att mångmiljardbelopp har satsats långsiktigt på konkreta åtgärder, forskning, uppföljning och utvärdering. Jämförelsevis har försvinnande små summor pengar satsats på det suicidpreventiva arbetet i förhållande till de 1 500 årliga självmorden. Inga konkreta mål om en minskning har heller satts upp.

Möjligheterna till förändring ser dock bättre ut än på länge. 2015 fick Folkhälsomyndigheten i uppdrag att samordna det suicidpreventiva arbetet i Sverige. Vidare fick Socialstyrelsen i maj i år uppdraget att stödja hälso- och sjukvårdens samt socialtjänstens arbete med att förebygga självmord och ge stöd till efterlevande. I uppdragen ingår också att myndigheterna ska samarbeta. Detta öppnar upp för att ta nya krafttag för att utveckla och faktiskt genomföra en uppdaterad nationell strategi för att minska självmorden i Sverige. Vi föreslår därför följande åtgärder:
- Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen ska få i uppdrag att tillsammans uppdatera det nationella suicidpreventiva handlingsprogrammet. Det måste, till skillnad från tidigare, innehålla tidsutsatta och uppföljningsbara mål.
- Regioner och kommuner ska instrueras att ta fram lokala handlingsplaner. Dessa ska utgå från det uppdaterade nationella handlingsprogrammet och underlag från myndigheterna. Underlaget bör i sin tur bygga på det omfattande evidensbaserade material som Världshälsoorganisationen (WHO) och Nationellt centrum för suicidforskning och prevention (NASP) tagit fram.
- Verksamhetsanpassade, skriftliga riktlinjer och rutiner för självmordsprevention, samt omhändertagande av situationen efter självmord, måste även tas fram till regioners, kommuners och myndigheters verksamheter. Det är en förutsättning för att de lokala handlingsplanerna ska kunna genomföras.
- Öronmärk pengar till och förstärk den suicidpreventiva forskningen. Utvecklandet av evidensbaserade metoder för att förhindra självmord måste få anslag på en nivå som är rimlig i förhållande till den enorma samhällskostnad som självmorden utgör. För att bidra till detta har Suicide Zero och Psykiatrifonden därför startat en öronmärkt fondverksamhet.
- Statens och samhällets stöd till och samarbete med frivilligorganisationerna måste utökas. Kunskapsnivån om hur självmord kan förhindras måste höjas i alla delar av samhället. Organisationerna kan bidra till det arbetet och fyller en viktig funktion som kunskapsspridare, metodstöd och opinionsbildare. Det finns också utbildningar som kan hjälpa oss alla att våga se, möta och hjälpa någon som inte mår bra. Men resurser måste till om de ska spridas tillräckligt.

Mycket kunskap och erfarenhet finns redan om hur antalet självmord kan minskas. Den måste användas. Det handlar om att ta ansvar för att göra allt som går för att vi ska sluta vara ett samhälle där 1 500 medmänniskor årligen hamnar i ett sådant lidande att de avslutar sina liv. Arbetet är beroende av privatpersoner, företag och organisationer, men det tyngsta ansvaret vilar på våra politiker. Ni har antagit en nollvision för självmord. Det är dags att ta krafttag för att förverkliga den.

Rickard Bracken
generalsekreterare, Suicide Zero

Martin Schalling
ordförande, Psykiatrifonden samt professor i medicinsk genetik

Maria H Larsson
ordförande programutskottet, Psykiatrifonden samt medicinskt ledningsansvarig läkare vid affektiv mottagning II, Norra Stockholms psykiatri

Anna-Maria Broman Ek
verksamhetsansvarig, Suicide Zero

Johan Andreen
styrelsemedlem, Suicide Zero samt specialistläkare i psykiatri och barn- och ungdomspsykiatri

Var med och stötta vårt livsviktiga arbete.

Arkiv
    • 2020
    • 2019
    • 2018
    • 2017
    • 2016