- Suicide Zero gör skillnad. Vi höjer kunskapsnivån och vi för upp suicidprevention på den politiska och mediala agendan, säger Suicide Zeros generalsekreterare Alfred Skogberg.

När Alfred Skogberg var 20 år tog hans barndomsvän Jonas sitt liv. Händelsen fick honom att vilja göra skillnad så att färre skulle behöva uppleva det han gått igenom.
Nu i april är det fem år sedan han var med och startade Suicide Zero. Under den tiden har många debattartiklar skrivits och väldigt många politikermöten genomförts.

Alfred Skogberg är generalsekreterare för Suicide Zero.
- Suicide Zero höjer kunskapsnivån och vi för upp suicidprevention på den politiska och mediala agendan. Vi syns i medier vilket påverkar politiker och vi påverkar politiker vilket syns i medier, säger han.

Förutom att Suicide Zero är framgångsrika medialt med medverkan i tv och med många uppmärksammade artiklar i alla de stora tidningarna, så föreläser organisationen om hur självmord kan förebyggas. Suicide Zero har även en Våga fråga-utbildning som ökar kunskapen om hur medmänniskor kan bidra till att förebygga psykologsiska olycksfall (https://www.suicidezero.se/utbildning/vaga-fraga-utbildning).
- Kunskapen är blygsam om att alla kan vara livräddare genom att våga prata med personer som har det tufft. Därför tog vi fram utbildningen Våga fråga.

Nyligen släpptes också det första avsnittet av Suicide Zeros dokupodd Självmordsöverlevarna.
- Podden ger hopp genom att vi tar del av självmordsöverlevares berättelser, säger Alfred Skogberg.

Alfred är en av grundarna till Suicide Zero. Efter att ha gjort ett program för Kalla Fakta om ungdomar och självmord 2004 skrev Alfred sin bok När någon tar sitt liv - tragedierna vi kan förhindra (Ordfront 2012). I boken intervjuade han Ludmila Rosengren vars dotter Linnéa tagit sitt liv. Ludmilla är läkare, kbt-terapeut och egenföretagare. Alfred har en bakgrund från Greenpeace, Läkare utan gränser och MSN.
- Jag hade länge känt att det behövdes en ideell organisation som arbetar kommunikativt med självmord och Ludmilla var inne på samma tänk, säger Alfred.

Några år senare gör de verklighet av idén och arbetar ideellt, stöttade av en arbetande styrelse. Numera består organisationen av närmare sex anställda och det är svårt att nämna några få höjdpunkter från de första fem åren.
- När vi får meddelanden från människor som skriver att vi ger dem hopp, och när handlingsplaner antas runt om i landet efter att vi träffat politiker, då känns arbetet extra meningsfullt. Som en konsekvens får vi folkkära ambassadörer som vill engagera sig, fler volontärer och fler månadsgivare. Det blir en uppåtgående spiral och det känns väldigt roligt, säger Alfred Skogberg.

Ett minne sticker ut. Alfred var med i en lång intervju med Robert Aschberg där han pratade om hur mycket det är värt att satsa för att förebygga att en människa tar sitt liv. Några veckor senare fick han ett brev från en ung kille som alltid hade känt sig värdelös tills han hörde Alfred prata om att det är värt att satsa 19 miljoner kronor om satsningen leder till att en person inte tar sitt liv.
- För första gången kände han att han hade ett värde. Han pratade med sina föräldrar om att han haft tankar på att ta sitt liv och de blev ju såklart oroliga men han fick tid hos en psykolog och där konstaterades att han hade Aspbergers syndrom. Det var viktigt för honom att få reda på det och att få verktyg för att hantera sin funktionsvariation. Den radiointervjun var vändningen för honom och det var väldigt fint att få höra, berättar Alfred.

Nu behöver Suicide Zero öka intäkterna och anställa fler för att intensifiera informations- och påverkansarbetet. 
- I höstas öppnade vi  en filial i Finland och min förhoppning är att vi om några år ska finnas i flera länder. Behovet är gigantiskt så det finns mycket att göra, säger Alfred Skogberg.

/Åsa Sohlgren

Niclas Ohlsson och DrNO vann Suicide Zeros t-shirt-auktion. Foto: privat

Fler och fler regioner, län och kommuner antar lokala handlingsplaner för att förebygga självmord. Men vad bör de innehålla och hur mycket är det värt att satsa?

Varje år tar ungefär 1500 personer sina liv i Sverige. Ungefär 15 000 personer försöker ta sitt liv. Detta resulterar i ett ofattbart lidande, sjukskrivningar, depressioner och psykisk ohälsa hos många efterlevande. I många fall kopieras ett första självmord av andra. Myter, okunskap och rädsla påverkar oss. Men genom att punktera myter, skaffa mer kunskap och genom utbildning kan många självmord förebyggas.

År 2008 antog riksdagen nio strategier och en nollvision för självmord. Kunskapen om hur självmord kan förebyggas måste nå ut till hela Sverige. Därför är det av största vikt att regioner, län och kommuner antar lokala handlingsplaner.

Den nollvision inom trafiken som antogs 1997 har bidragit till att antalet trafikdöda minskat med över 50 procent. Från 541 trafikdöda 1997 till cirka 250 trafikdöda år 2017. Liknande utvecklingen kan ske med en tydlig strategi för hur självmorden och självmordsförsöken ska minska.

Samordnare
Till att börja med måste ansvariga politiker fatta beslut om att regionen, länet eller kommunen ska ha en handlingsplan för att förebygga självmord. Att anta en nollvision går utmärkt. Den måste följas av delmål. Exempelvis att självmorden och självmordsförsöken ska minska med 30 procent på fem år. Arbetet leds av en samordnare som har en rimlig budget till sitt förfogande med tanke på hur stort problemet är. Samordnaren bjuder regelbundet in aktörer som kommer i kontakt med suicidnära, exempelvis Polisen, skolan, Försäkringskassan, socialtjänsten, Arbetsförmedlingen, vården, ideella organisationer. Samordnaren går igenom de fyra delar som behövs för att bedriva ett effektivt arbete för att minska självmorden. Se nedan. Samordnaren behöver kartlägga var suiciden och suicidförsöken inträffar samt vilka metoder som används. Kan höga staket sättas upp på broar där personer hoppat? Kan man försvåra passager vid järnvägsövergångar? Hur är det med tillgång till skjutvapen? Kan man se över rutinerna för hur dessa hanteras?

Händelseanalyser behöver göras efter suicid och mycket gärna efter suicidförsök. Fördelen med den senare är att man då kan få värdefull information från någon som fortfarande lever.

Folkhälsomyndigheten har det övergripande ansvaret för att samordna det suicidpreventiva arbetet i Sverige. Samordnarna från olika landsdelar träffas regelbundet och utbyter information.

Fyra steg att följa
Att släcka psykiska bränder följer samma grundläggande steg som att släcka fysiska bränder. Dessa är:

1. Arbeta förebyggande så att (bränder) psykisk ohälsa inte uppstår.
2. Identifiera varningstecken tidigt – alla som kommer i kontakt med suicidnära måste lära sig känna igen varningstecken på psykisk ohälsa.
3. Erbjud skyndsam och adekvat hjälp. Medmänskligt stöd kan räcka långt. I de fall de inte gör det måste en hjälpstruktur utarbetas.
4. Följ upp och utvärdera arbetet. Årliga utvärderingar är ett måste. Hur många färre ska ta sitt liv och hur många färre suicidförsök är målet? Vad är utgångsläget? Behövs mer utbildning? Läggs tillräckligt med resurser på arbetet?

Det är samhällsekonomiskt försvarbart att spendera ungefär 19 miljoner kronor för att förebygga ett självmord. Det är ungefär samma summa som är värt att satsa för att förebygga en trafikdödsolycka. Men när Trafikverket använder sig av summan som utgångspunkt för att budgetera för miljardsatsningen för trafiksäkerhetsarbetet så är det minisummor som hittills satsats på att förebygga självmord. Att rädda liv måste få kosta och insikten om att förebyggande arbete snabbt betalar tillbaka sig måste nå beslutsfattarna.

Regioner, län och kommuner har olika uppgifter. Alla har en viktig roll att fylla. Det finns kommuner som sagt nej till en handlingsplan med ursäkten att länet redan har en. Men eftersom kommunen bland annat ansvarar för skolan, socialvård och barn- och äldreomsorg så måste även kommunen arbeta suicidpreventivt. I vissa fall kan det vara lämpligt att länet har en övergripande plan och att det sedan ska finnas lokala kommunala planer.

Kommunikation
Det är viktigt att från början kommunicera externt om det pågående arbetet. Allmänheten måste nås av kunskap och erbjudas chans att diskutera innehållet.

Hur får vi till en lokal handlingsplan?
Suicide Zero har skrivit underlag för en motion. Vi har även tagit fram underlag för medborgarförslag. Mejla till Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. för mer info.

Utbildning och föreläsning
För att öka kunskapen om hur vi alla kan bidra till att minska självmorden har vi tagit fram vår utbildning Våga Fråga. På två timmar går vi igenom hur varningstecken på psykisk ohälsa ser ut, samt hur man kan stötta någon som har det tufft. Se: https://www.suicidezero.se/utbildning/vaga-fraga-utbildning

Vi erbjuder även en tvåtimmarsföreläsning som gör att kunskapen om vad som kan göras ökar rejält.

Facebook-grupp
Suicide Zero har en Facebook-grupp som heter ”Politiker och tjänstemän som vill förebygga självmord”. Där sprider vi information om hur arbetet fortskrider. Är du politiker och eller tjänsteman så ansök gärna om att gå med i gruppen.

Alfred Skogberg – generalsekreterare Suicide Zero

Välkommen till Suicide Zeros årsstämma!

Den 25 april kl 18-20 är det dags för Suicide Zeros årsstämma. Vi håller till på Scandic Grand Central, Kungsgatan 70 nära Centralen i Stockholm.

Kom och ta del av vårt arbete och lyssna på intervjuer med de anställda samt psykologen Liria Ortiz. 

Vi bjuder på tilltugg.

Bildtext: -Det finns alltid någon som bryr sig om dig även om du inte tror det. Även om det ser hopplöst ut så är det aldrig det, säger Lovisa Klang som idag ser ljust på framtiden (trots tidigare självmordsförsök). Foto: Linda Klang.

För drygt ett år sedan var Lovisa Klang så deprimerad och kände sig så värdelös att hon försökte ta sitt liv. Då var hon femton år. Nu mår hon mycket bättre, hon har fått diagnosen ADHD och går en teaterlinje på gymnasiet. Dessutom har hon startat Lovisas kamp mot psykisk ohälsa för att på olika sätt hjälpa andra med psykisk ohälsa.

Lovisa Klang började att må dåligt på mellanstadiet. Hon var inte mobbad men hamnade utanför i skolan.
– Jag kunde inte relatera till mina klasskompisar. I och med det stängde jag in mig själv och utvecklade dåligt självförtroende, berättar Lovisa.

I skolan undrade hon  vad det var för fel på henne som inte kunde sitta still och vara tyst. Hon hade svårt i skolan och sågs som en ”störig elev” säger hon.     
– Mitt dåliga självförtroende fortsatte eftersom jag misslyckades i skolan. Jag har känt mig värdelös från en ganska tidig ålder.

Hon bar tidigt på en önskan att dö men gjorde inga självmordsförsök då på grund av kärleken till sin mamma. När hon började sjuan började hon skada sig själv och när hon väl gått över den gränsen började hon  fundera på självmord och gjorde sitt första självmordsförsök. Hon mådde så dåligt att hon tänkte att det skulle bli bättre för hennes mamma om hon försvann.

Lovisa skickade ett SMS till sin mamma Linda kort innan hon försökte ta sitt liv. Linda blev misstänksam och ringde polisen som räddade Lovisa.

Efteråt var hon så besviken på sig själv och tänkte: ”är jag så kass att jag inte ens kan ta livet av mig”.
– Sedan när jag fick SMS och alla mina släktingar och vänner började prata och fråga hur jag mådde: "Vi finns här" – "Jag älskar dig"- insåg jag att jag faktiskt inte är ensam och hatad. Och jag började ångra att jag någonsin hade tänkt så.

Hon kände fortfarande att hennes liv var meningslöst men tanken på självmord raderades bort.
– När jag var inlagd efter mitt självmordsförsök och såg hur mamma och pappa försökte att inte gråta när de såg på mig bestämde jag mig för att nu ska jag ta mig igenom det här. Jag kan inte säga att det var rakt fram, ibland är det två steg fram och ett tillbaka men det är ändå framåt.

Ett år efter självmordsförsöket fick Lovisa diagnosen ADHD och medicineras för det. Hon funderar i efterhand på vad hon hade behövt för stöd för att inte må så dåligt som hon gjort.
– I skolan hade jag behövt hjälp, längre tid för att göra uppgifter och någon som förklarade saker en gång till. Skolan har varit en anledning till att jag mått dåligt. Jag hade mycket ångest.
– Bara att bli sedd, det gör mycket när man är där så långt ned, säger Lovisa.

Lovisa var på BUP året innan självmordsförsöket men tog då inte besöken på allvar. Hon hade redan bestämt mig för att ta sitt liv så det spelade ingen roll vad de sade, berättar hon.

Nu har hon bra hjälp av BUP, både med individuella samtal och i en ungdomsgrupp med andra ungdomar som har liknande erfarenheter.
– Det hjälper att se att man inte är ensam. Självskadebeteende är centralt i mitt mående och jag har skämts jättemycket över det.

Sedan i höstas går Lovisa teaterlinjen på gymnasiet och stormtrivs.
– Jag är så glad över att jag lyckats komma in på gymnasiet. Jag har kompisar som jag kan relatera mer till, som har samma intressen som jag. Och det är många som också har depression eller ångest, istället för att gräva ner oss uppmuntrar vi varandra.

I fjol sammanföll årsdagen av Lovisas självmordsförsök med Black Friday. Lovisa och hennes mamma Linda ville göra någonting bra av dagen. Lovisa ville gärna hjälpa andra och de kom då på att de skulle ha Bright Friday -  en dag då en del av förtjänsten från Lindas affär skulle gå till en insamling som Lovisa startade till förmån för Suicide Zero.
– Suicide Zero kämpar för sånt som jag också tycker är viktigt, säger Lovisa.

Det var så Lovisas kamp startade, en insamling som snart är uppe i 20 000 kronor. Den stöds också av heminredningsföretaget Majas Cottage som gjort en serie lyktor till Lovisas ära.

Nu har Lovisa pratat inför två sjätteklasser om sin upplevelse av psykisk ohälsa. Hon ser positivt på framtiden och brinner för att hjälpa andra.
– Jag kämpar vidare tills jag blir av med min depression.

/Åsa Sohlgren

Företaget Skyltmax vill bidra till att minska självmorden och blir Suicide Zeros första företagsmånadsgivare; något som var särskilt viktigt för dem eftersom grundaren David Engstrand tog sitt liv 2011. 

John Eskilsson, vd för Skyltmax, nu har ni blivit Suicide Zeros första företagsmånadsgivare, hur kommer det sig?

- Ni arbetar med en fråga som vi verkligen brinner för. Det har sin bakgrund i att min medgrundare David Engstrand, som kom på vår affärsidé, tog sitt liv 2011 efter mycket psykisk ohälsa. Tidigare har vi inte talat så mycket om det i intervjuer om företaget, det har känts svårt, men så borde det inte vara. Tvärtom, vi vill bidra till att det blir lättare att prata om psykisk ohälsa.

Hur hittade ni oss?

- Det var min kollega Emelie Jansson som är CSR-ansvarig som letade organisationer med 90-konto att stödja och då hittade hon er på nätet.

Har ni gjort någonting konkret för att uppmärksamma psykisk ohälsa?

- Berghs School of Communication auktionerade ut en heldag med en klass via Musikhjälpen och då budade jag hem auktionen. Klassen kom med idén som de kallade: ”Det syns inte”, för att uppmärksamma psykisk ohälsa. De visste ju inget om vår bakgrund med David, det hade jag inte berättat, men idén gjorde starkt intryck och jag kände att här finns något som vi verkligen vill jobba med. Och det gjorde vi tillsammans med organisationen Mind.

Har ni tagit arbetet vidare?

- I samband med kampanjen gick hela personalen en endagsutbildning. Så nu finns en större förståelse för psykisk ohälsa men även för människor med psykiska sjukdomar. Vi vet att det inte är farligt att prata om dessa frågor. Nu kan vi sätta oss in i hur det är att leva nära en person med psykisk ohälsa. 

Nu har ni valt att bli månadsgivare till Suicide Zero, hur har tankarna gått kring det?

- Vi stödjer nu minst en ny organisation varje månad. Suicide Zero har vi valt att långsiktigt bli månadsgivare åt. Det viktiga för oss är att vi kan uppmärksamma bra organisationer. Förhoppningsvis kommer även vår nyanställda personal att kunna gå er Våga fråga-utbildning inom kort.

Caroline Meyer Lagersparre

Smärtan efter alla de cirka 1500 personer som årligen tar sitt liv är ofattbar. Men många efterlevande vill skapa en mening i vad som hänt. Några som vill bidra till att färre ska uppleva liknande tragedier är familjen Holmberg, som nu skänker 40 000 kr till Suicide Zero. Sara Semb Holmberg berättar om hennes bror Oscar som tog sitt liv 2012, och varför familjen vill stötta Suicide Zero.

Under Almedalsveckan i fjol träffade Suicide Zero Madelaine Jakobsson som är kommunalråd i Nordmaling. Vi testade då hennes kunskaper om självmord. Det ledde till att Madelaine bjöd in Suicide Zero till att föreläsa för kommunpolitiker i Nordmaling. Marie Niljung och Alfred Skogberg från Suicide Zero föreläste för cirka 50 politiker och tjänstemän. Så här gick det.