banner finger

Nyligen publicerat

Vad gör egentligen Suicide Zero? – årsrapport för 2017

  • 18 januari 2018 |

Richard
Fotbollsproffset Richard Magyar är en av våra två nya ambassadörer.

Cirka 1 500 personer om året tar sitt liv. Det är fyra om dagen. I statistiken döljer sig föräldrar, syskon, barn, grannar, kollegor och vänner. Tiotusentals får varje år beskedet att någon de känner har tagit sitt liv. De allra flesta som tagit sitt liv lider av en depression eller annan psykisk ohälsa. Det positiva är att vi i stor utsträckning kan behandla psykisk ohälsa. För att lyfta frågan, identifiera samhällsbrister och sprida kunskap så gör vi på Suicide Zero en hel del. Och vårt arbete gör skillnad.

Ett axplock av våra resultat 2017:

Under 2017 träffade vi hundratals politiker. Vi besökte städer som Malmö, Kristianstad, Oskarshamn, Skövde, Karlstad, Örebro, Visby, Västerås, Södertälje, Borås, Alingsås, Göteborg och Arvidsjaur. Totalt genomförde vi cirka 30 möten och föreläsningar med sammanlagt flera tusen åhörare. I Almedalen mötte vi partiledare, beslutsfattare och en lång rad politiker och testade deras kunskaper om självmord. Resultaten av våra möten skriver vi om på våra webb- och Facebooksidor.

Som ett resultat av vårt påverkansarbete antar alltfler län och kommuner handlingsplaner för att lokalt förebygga och minska antalet självmord. Under 2017 godkände samtliga kommuner i Värmland en suicidpreventiv plan. Region Skåne, Huddinge och Sala kommun har eller är på gång att anta handlingsplaner. Sedan tidigare har ett stort antal regioner, län och kommuner antagit handlingsplaner och vi fortsätter vårt arbete med att se till att det blir än fler som sluter upp och att det blir verkstad av handlingsplanerna.

Genom att uttala oss i media påverkar vi fler att agera och vi ökar allmänhetens kunskap om hur självmord kan förebyggas. Vi syntes i nära 700 artiklar, radio- och tv-program under 2017. Det är mer än dubbelt så många artiklar som året innan. Ett fint exempel från i fjol är när Dagens Nyheter i augusti publicerade vår debattartikel om hur lite som satsas på att förebygga självmord jämfört med trafikdödsolyckor. Debattinlägget fick oerhört stor uppmärksamhet och följdes upp med intervjuer i SVT:s morgonsoffa, P1 Morgon, P3 Nyheter, Ekot, P4 Stockholm, Rapport, TT, TV4 Nyheterna och mängder av lokaltidningar och ledartexter.

För att få fler journalister att rapportera ansvarsfullt om självmord delar vi varje år ett pris: Pris för bästa rapportering om självmord. Författaren och journalisten Niklas Ekdal var senast ut med att ta emot prissumman på 10 000 kr. Motiveringen lyder: "Tystnaden som så länge omgärdat självmord håller på att brytas. Med boken ”Hur jag dog” tar Niklas Ekdal debatten om hur självmord kan förebyggas till en ny och högre nivå. ”Hur jag dog”, är inte bara en bok, den är också en väckarklocka."

Vi har också föreläst för företag och organisationer som Pride, PEAB, RFSL och Nordstjernan för att nämna några. Nordstjernan donerade för andra året i rad hela 500 000 kr till Suicide Zero. Ett mycket viktigt bidrag som gör att vi kan planera vårt arbete på längre sikt.

Medmänsklighet kan vara avgörande för att förebygga självmord. Därför tog vi fram vår tvåtimmarsutbildning Våga Fråga. Det är en oerhört viktig utbildning som vi tagit fram med hjälp av psykiatrisk expertis, med genomtänkt grafik och med lättillgänglig text. Deltagarna lär sig hur vi som medmänniskor kan känna igen tecken på psykisk ohälsa och hur man kan bemöta någon som har det tufft. Vi lanserade också Våga Fråga migration, en utbildning för personal som möter ensamkommande, som är en särskilt utsatt riskgrupp för psykisk ohälsa och självmord. Flera av våra volontärer har gått instruktörsutbildningen och många fler kommer att ta del av den under 2018. 

Vi har ett stort antal volontärer runt om i landet. De hjälper oss att utbilda, informera, påverka, inspirera och hjälpa många som har det tufft. Den tionde september var det den internationella suicidpreventiva dagen och då tändes 1 500 ljus på platser som Karlstad, Upplands Väsby, Mönsterås, Göteborg, Sala, Söderhamn, Vadstena, Vasa, Oskarshamn och Kalmar. Varje ljus symboliserade en person som tagit sitt liv. Många medier rapporterade om dagen och det är ett viktigt tillfälle för att lyfta frågan.

Under 2017 startade vi upp Suicide Zero i Finland. Vårt grannland har fler självmord per 100 000 invånare än övriga länder i Norden. Finland har ingen nationell plan för att förebygga självmord och det råder stort tabu kring psykisk ohälsa. Det här ska Suicide Zero Finland ändra på.

Vi lanserade ytterligare två ambassadörer som bidrar till att lyfta frågan om hur självmord kan förebyggas till nya målgrupper. Dessa är multikonstnären Magnus Skogsberg samt fotbollsproffset Richard Magyar. Eftersom våra ambassadörer på olika sätt har erfarenhet av psykisk ohälsa, och är viktiga för olika målgrupper, så vill många medier rapportera om dem. Både Magnus Skogsberg och Richard Magyar intervjuades i Nyhetsmorgon på TV4. De syntes också i stora artiklar ibland annat Dagens Nyheter, Sveriges Radio, Aftonbladet, Expressen med flera.
Läs mer om våra övriga ambassadörer Mattias Sunneborn, Mia Skäringer, Saga Becker, Zinat Pirzadeh.

Alla de som tagit sitt liv kan vi inte rädda. Men vi kan lära oss av det som hänt och det är vår uppgift att föra fram budskapet om att vi alla måste engagera oss för att förhindra framtida tragedier. Det är ett långsiktigt arbete som kräver uthållighet, tålamod och handlingskraft. Fler politiker måste få kunskap om vad de behöver göra och frågan måste ständigt vara närvarande på både den politiska och mediala agendan. Det är med hjälp av våra givares och volontärers engagemang som vi kan genomföra vårt arbete. Stort tack till dig som stöttar oss! Läs här om hur du på olika sätt kan hjälpa oss i vårt fortsatta arbete.

Slutligen är vi tacksamma och glada över att så många följer oss i sociala medier. Alla som hjälper oss att sprida och dela våra inlägg är med och bidrar. På sociala medier har vi 47 000 som gillar oss på Facebook och över 5 900 följare på Instagram. Tillsammans kan vi göra stor skillnad även 2018!

Läs mer ...

”Nu frågar vi så mycket vi kan”

  • 17 januari 2018 |

 vaga fraga
Vår utbildningsansvariga Lotta Halvardsson Ekdahl undervisar i Våga Fråga - migration.

Den psykiska ohälsan hos många ensamkommande är allvarlig. Flera är de som tagit sitt liv och väntan är för många outhärdlig. Personal på flyktingboenden har i många fall stort behov av utbildning så att de kan stötta på bästa sätt. Suicide Zero har därför målgruppsanpassat vår utbildning Våga Fråga till personal som arbetar med ensamkommande.

Under Våga fråga-migrationsutbildningen får personalen under två timmar träna på att känna igen varningstecken på psykisk ohälsa. De får lära sig hålla motiverande samtal. Och de får genom bikupor och rollspel öva sig på realistiska scenarier så att de kan stötta på ett bra sätt. Och dessutom får de öva på att ställa en fråga många duckar för: har du tankar på att ta ditt liv?
Tess Fluglund, gruppledare för boendena Palatset och Linggården i Stockholm, är en av de första som gått utbildningen. Så här tyckte hon:
- Utbildningen har varit väldigt positiv för oss eftersom ungdomarna behöver dagliga samtal från. Vi lärde oss mycket, bland annat att det inte är farligt att ställa frågor om självmordstankar. Så nu frågar vi så mycket vi kan.

Kan du rekommendera Våga Fråga Migration?
- Ja, utbildningen har varit väldigt positiv för oss eftersom ungdomarna inte får samtalsstöd från BUP och behöver i stället samtala med oss för att må okej trots sin situation.

Vad tyckte du om utbildningen?
- Bra. Den var kortfattad men enkel att ta till sig. Budskapet var tydligt med konkreta exempel. Det var bra att slå hål på myter som att man inte ska ställa frågor om suicidtankar. Viktigt att veta att det inte är farligt att ställa sådana frågor.

Hur mår ungdomarna som ni har hand om på Linggården och Palatset?
- Linggården är ett asylboende där ungdomar bor och väntar på eventuellt uppehållstillstånd. Det finns mycket oro och stress under det att de väntar på beslut om de ska få stanna eller skickas tillbaka. Många saknar familjemedlemmar och känner sig inte som en del av ett sammanhang. Det är en stress att anpassa sig och kraven blir outhärdliga för många. Åtskilliga uttrycker att de inte vill leva. De som bor på Palatset har fått uppehållstillstånd och har en annan typ av stress eftersom de ska hitta jobb och försörja sig.

Hur använder ni det ni lärde er på utbildningen?
- När vi samtalar med ungdomar som mår dåligt så försöker vi fråga så mycket vi kan. Våga Fråga-utbildningen avdramatiserade ämnet, det är inte farligt att ställa frågor om hur någon mår eller om någon har tankar på att ta sitt liv. Det är bättre att fråga än att undvika det.
- Vi har många gånger varit i kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin och vi måste veta så mycket som möjligt om ungdomens tankar kring att ta sitt liv. I annat fall får oftast inte ungdomen det stöd den behöver. Våra ungdomar är extra utsatta eftersom de inte har föräldrar som tar hand om dem. De är beroende av oss på boendet och då är det viktigt att vi ser till att hjälpa dem så gott vi kan.

Hur jobbar ni för att förebygga den psykiska ohälsan hos ungdomarna på boendet?
- Vi har rutiner för hur vi ska agera när en ungdom uttrycker suicidtankar. Vi åker alltid in med dem som uttrycker att de inte vill leva längre eller när vi oroar oss över hur någon mår. Den största utmaningen är hur vi går vidare när en ungdom säger sig vilja ta sitt liv, har varit i kontakt med BUP men fortsätter att uttrycka suicidtankar gång på gång. Det kan bli mycket åkande fram och tillbaka och det mår inte ungdomen bra av.

- Tidigare har det varit svårt att få tid på BUP åt våra ungdomar. När vi försökt har vi fått svaret att det är normalt att ungdomar som befinner sig i asylprocessen mår som de gör och att det inte är tillräckliga skäl för att söka vård. Problemen kan handla om svåra sömnproblem, smärta i mage och huvud, koncentrationssvårigheter och så vidare. Det är först när måendet får allvarliga konsekvenser som vi kan söka vård åt dem, om de till exempel är utåtagerande, har självskadebeteende eller uttryckligen säger att de inte vill leva längre. Det är synd att det ska behöva gå så långt innan vården kan sättas in.

Här kan du läsa mer om kursinnehållet i Våga fråga Migration och ta del av andra deltagares omdömen: https://www.suicidezero.se/utbildning/vaga-fraga-migration

Vill du veta mer om våra Våga Fråga-utbildningar? Hör av dig till Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

/Åsa Sohlgren

Läs mer ...

”Jag kan jag absolut tänka mig att gå Våga Fråga-utbildningen”

  • 15 januari 2018 |

Susanne Nordling
Susanne Nordling är landstingsråd i Stockholm.

För att självmorden ska kunna minska träffar Suicide Zero en mängd politiker varje år. Vi informerar om hur självmord drabbar och vi lyfter åtgärder som skulle minska självmorden. I dag har vi träffat landstingsrådet i Stockholm Susanne Nordling från Miljöpartiet. Så här tyckte hon om vårt möte.

Vad har du fått med dig av vårt möte i dag?
- Alla förlorar på att människor tar sina liv. Både utifrån närstående men också samhället. Jag tycker att vi i miljöpartiet är på rätt väg men vi behöver göra mer. Du har gett oss många goda idéer.

Vilka idéer tänker du på?
- Vi har haft en nollvision bland annat när det gäller bältning av ungdomar. Men just att bygga ut den med en nollvision när det gäller självmord vore jättebra.

Vad tänker du om att göra exempelvis händelseanalyser?
- Det tyckte jag var intressant eftersom man då sprider kunskap. En händelseanalys visar vad vi har gjort för fel och vad kan vi göra bättre. Jag kan inte påstå att jag sett att vi gjort det här i landstinget så det är något vi verkligen ska ta med oss.

Jag berättade om vår Våga fråga-utbildning, skulle du vilja delta i den?
- Jag kan jag absolut tänka mig att gå Våga Fråga-utbildningen.

Ska jag be att Lotta, vår utbildningsansvarige, hör av sig?
- Det kan hon gärna göra!

För mer info om vår Våga Fråga-utbildning, klicka här!

Alfred Skogberg

Läs mer ...

Fotbollsspelaren Richard Magyar ny ambassadör för Suicide Zero

  • 27 december 2017 |

r4
Fotbollsspelaren Richard Magyar är ny ambassadör för Suicide Zero. "Jag känner att jag vill berätta min historia."

Fotbollsspelaren Richard Magyar, som spelar i tyska klubben Greuther Fürth, är Suicide Zeros nya ambassadör. Genom ambassadörskapet vill han bidra till att lyfta tabut kring hur
 dåligt många mår, inte minst inom idrottsvärlden.
- Jag känner att jag vill berätta min historia. Det finns mycket som behöver diskuteras inom idrottsvärlden, säger Richard Magyar.

Richard Magyar har spelat i Halmstads BK och i Hammarby IF. Han har också spelat som proffs i Schweiz och i höstas kontrakterades han av den tyska klubben SpVgg Greuther Fürth, som spelar i den tyska andraligan. Richard hittade Suicide Zero på nätet och tog kontakt eftersom han såg potentialen i att via Suicide Zero kunna hjälpa andra.

Idrottsvärlden är en dröm för många. Mindre känt är baksidan med psykisk ohälsa som i vissa fall kan leda till djupa depressioner och i värsta fall självmord. 
- I många klubbar står ditt människovärde i direkt relation till din prestation på plan. Spelar du bra och gör mål har du kompisar och tränarna hälsar på dig. Men spelar du en sämre match hälsar ingen. För mig är det konstigt och jag förstår inte varför människor ska behöva må dåligt i sitt jobb. Oavsett hur det går i fotbollen så är man en människa som förtjänar respekt och en tränare bör bemöta en sämre insats med konstruktiv kritik. Inte med management by fear, säger Richard Magyar.

Tidigt i sin karriär var Richard ofta spänd och nervös inför matcher och det ville han göra något åt. Inför en match bestämde han sig för att slappna av mer och ha kul. Samtidigt berättar han att han inte var hundraprocentig under matchen.
- I halvtid fick jag en 15 minuters avhyvling av tränaren inför alla i laget. Han gick loss på mig och jag kände mig totalt förödmjukad. Det ledde till ännu mer nervositet. Jag var väldigt rädd för att misslyckas. Jag kunde inte slappna av och fick svårt för att visa mig svag inför vänner och min familj. Och det ledde till att jag var ganska otrevligt, något som jag kände skuld för länge.

I dag när han ser tillbaka på tiden inser han hur viktigt det är med balans och gränser för hur man bemöter spelare, speciellt unga, eftersom det kan komma att forma dem under lång tid framöver. Det finns tränare och klubbar som arbetar föredömligt men många fler behöver göra mer.

Richard har under sin karriär sett flera spelare som inte mått bra. Han har också reagerat på att det finns så lite hjälp inom professionell idrott. Tränarna har ett oerhört viktigt uppdrag i att se varningstecken på psykisk ohälsa och då veta hur de kan stötta. 
- Jag tror att om man mår bra som människa och har balans i sitt liv så presterar man också bättre. Så varför ska man inte få hjälp med det i sitt jobb? Med omtanke, ödmjukhet, kärlek och respekt så utvecklas man bäst. Det behövs det mer av i den här världen. Jag tycker att Suicide Zero är en fantastisk organisation som gör oerhört mycket gott och jag ser fram emot att lyfta organisationens frågor så att den psykiska ohälsan och självmorden kan minska.

Alfred Skogberg är generalsekreterare för Suicide Zero och är väldigt nöjd med att Richard Magyar blir organisationens nya ambassadör. 
- Richard är en förebild för många, inte minst många unga män. Genom att han talar öppet om psykisk ohälsa minskar stigmat. Det behövs i dag när så många har svårt för att sätta ord på hur de mår och när män står för över 70 procent av alla självmord, säger Alfred Skogberg.

Läs mer ...

Nordstjernan donerar en halv miljon kronor till Suicide Zero

  • 20 december 2017 |

 500.000 nordstjernan fb

För andra året i rad donerar investeringsföretaget Nordstjernan 500 000 kr till Suicide Zero. En gåva som gör mycket stor skillnad för vårt arbete.

- Suicide Zero bedriver en livsviktig verksamhet. Vi behöver alla lära oss mer om psykisk ohälsa och hur vi kan förutsättningslöst våga sträcka ut en hand till den som behöver hjälp och vara nära i en människas kanske svåraste stund, säger Viveca Ax:son Johnsson, ordförande för Nordstjernan.

Det är andra året i rad som Nordstjernan väljer att stödja Suicide Zero. Långsiktigheten gör att vi lättare kan planera för vad vi kan göra.
- Vi föreläser över hela Sverige för en mängd målgrupper som politiker, tjänstemän och allmänheten. Vi ser till så att självmord lyfts i medier och vi ser till så att politiker inte bara talar utan även startar upp suicidpreventiva handlingsplaner. Att då få så stora gåvor som en halv miljon kronor är extremt betydelsefullt eftersom vi lättare kan budgetera för vad vi kan göra, säger Alfred Skogberg, generalsekreterare för Suicide Zero.

Suicide Zero startade i april 2013 och har i dag fem anställda. Dessa arbetar med allt från att påverka politiker till att i medier lyfta frågan om hur självmord kan minska, utbilda i vår Våga fråga-utbildning och mycket annat. I år har vi dessutom startat upp en filial i Finland.
- Vår verksamhet är i stor utsträckning beroende av bidrag från företag och allmänheten. Stödet från Nordstjernan känns som ett stort erkännande för att vi gör ett bra jobb. Och det känns väldigt fint att avrunda året med en så betydelsefull gåva, säger Alfred Skogberg.

Tycker även du att Suicide Zero gör ett bra jobb? Vill du bidra till att stödja vårt långsiktiga arbete? Klicka här för att ge ditt bidrag: http://suicidezero.se/stod-oss 

Tack!

Läs mer ...

Ny medlem i Suicide Zeros expertråd vill fokusera på mäns självmord

  • 12 december 2017 |
rolfner
Susanne Rolfner Suvanto är ny medlem i Suicide Zeros expertråd. Som sjuksköterska med specialisering inom psykiatri samt verksamhetsansvarig för kunskapsföretaget Omvårdnadsinstitutet vill hon arbeta med att lyfta frågan att äldre män är de som oftast tar sitt liv.

Vad vill du bidra med i expertrådet?
- Vid 65 års ålder händer något märkligt i allmänhetens ögon. Då inträffar en brytpunkt där kön, identitet och alla de olika ansikten vi har tenderar att upphöra. Plötsligt blir vi bara ”den äldre”, vilket kan få katastrofala följder. Jag hoppas att vi mer ska kunna lyfta att den största andelen som tar sitt liv är män, och äldre män är särskilt utsatta. Det glöms ofta bort när vi debatterar frågan. Självmord har ingen har en åldersgräns.

Du var regeringens särskilda utredare för att ta fram förslag till en nationell kvalitetsplan för äldreomsorgen. Hur gick det?
- Det gick bra tack vare alla 60 aktörer som bidrog. Tillsammans med myndigheter, förbund, föreningar och vetenskapliga experter tog vi reda på vilken statistik vi har och vad för erfarenheter som finns och vad forskningen säger. Planen är skriven så att man kan använda den i den regionala eller lokala verksamheten. Vi lade bland annat ett förslag om ett nationellt mål för att enhetschefer inte bör ha mer än 25 - 30 medarbetare att ha ansvar för istället för dagens 60. Och det ser vi att många kommuner satt upp mål för redan idag.
 
Vad var det viktigaste du kom fram till i arbetet?
- Dels vill vi höja kvaliteten genom att tänka långsiktigt. Därför föreslog vi att planen ska sträcka sig över fyra mandatperioder. Dessutom visade vi att det inte finns några enkla jobb inom vård och omsorg. Maten som någon serverar till en person är ett relationellt jobb, och relationella jobb är allt annat än lätta.

Du har talat om så kallad larmkompetens, vad är det?
- Vi talar om första hjälpen för psykisk hälsa och för att det ska fungera behöver personal inom äldreomsorgen ha larmkompetens. Ett exempel: En undersköterska är hemma hos en äldre man som förlorat sin fru. Hon noterar att hon bär ut fler vinflaskor än tidigare. Mannen säger när hon ska gå att han har sålt huset. Hon frågar vart han ska flytta men han säger att han inte vet. Han har inte planerat för sin framtid. Då förstår hon varningssignalerna och börjar ställa frågor om hur han mår och om han har tankar på att ta sitt liv. Utan larmkompetens hade hon inte sett varningssignalerna och vården kanske inte hade hunnit dit i tid. Om man ens noterat det.

Du var nyligen på Åland där man satsat på detta, berätta.
- Vi behöver betrakta första hjälpare som brandvarnare. På Åland satsar man stort på att utbilda ”Första hjälpare” och att uppmärksamma äldre och psykisk hälsa/ohälsa generellt. Det jag har märkt är att det är lätt att kompetens kopplas till person. Istället borde man utbilda så många som behövs utifrån samma princip som när man bestämmer hur många brandlarm som behövs i ett hus. Fattas det ett brandlarm sätter man bara in ett nytt.
 
Jag har förstått att brukarperspektivet står dig varmt om hjärtat, hur kommer det sig?
- Alla kommer vi att ha psykisk snuva lite då och då. Vården bör betraktas som en triad: Den som tar emot vård- och omsorg, anhörig och personal. Som personal måste jag alltid fråga den jag möter: Vad är viktigt för dig att uppnå? Vad ska du orka? Varför vill du bli rehabiliterad? Vad är viktigt i ditt liv? Svaren finner man när alla i triaden samarbetar och resonerar sig fram till lösningarna. Det blir mer effektivt och billigare och det viktigaste – jag har makt över mitt eget liv. När vi talar om brukarperspektiv bör vi komma ihåg att vi alla är brukare eller anhörig någon gång och därför är det viktigt att vi inte har en dubbel människosyn. Exempelvis anklagar vi gärna politiker för att bara fiska röster, men det är ju sällan hela sanningen. Vi måste fråga oss hur vi förhåller vi oss till varandra, inte minst i officiella sammanhang och politiska. Vilka människor tar på sig dessa jobb och hur mycket måste de i så fall offra? Den vi pratar till kan också vara drabbad eller kan komma att bli. Vi måste hjälpa varandra att tänka att vi alltid gör vårt bästa. Vi pratar inte om någon annan, vi pratar om oss själva. Vi måste alla tänka på att vi har makt att lyfta eller sänka någon.

Vad tror du är det viktigaste vi kan göra för att få ner självmordstalen bland äldre?
- Prata om det, eller som Suicide Zero säger: Våga fråga!
 
 Många verkar ha svårt att tala om hur de faktiskt mår, både att fråga andra och själva berätta. Hur når vi dem?
- Det handlar om vad vi hör, vad vi har för förväntningar och hur man uttrycker saker. Jag tror på humorns och benämnandets makt och här finns så fina hjälpmedel. Exempelvis har teologie doktor Cecilia Melder tillsammans med Vuxenskolan gjort en kortlek med WHO:s åtta dimensioner på existentiell hälsa. En dimension handlar om vad som ger mig förundran för livet. Patienter och personal spelar tillsammans. Någon säger: ”Doften av nymanglade lakan ger mig en förundran för livet, det väcker minnen från när jag var liten och mamma stoppade om mig och allt var lent och rent.” Man frågar då vidare: ”Vad kan jag göra för att få mer av den upplevelsen?” ”Jag skulle oftare vilja ha renbäddat i min säng och bli omstoppad.”

- Dessa samtal är roliga! De gör att man börjar prata om det som ligger riktigt nära, både personal och vård- och omsorgstagaren eller i vardagssammanhang. Det måste vi våga göra oftare; prata om det som är nära.
Läs mer ...

Nu finns Suicide Zero i Finland

  • 11 december 2017 |
alexandra sippus
Alexandra Sippus är ny ordförande för Suicide Zero i Finland.

Finland har fler självmord per 100 000 invånare än övriga norden. Landet har ingen nationell plan för att förebygga självmord och det råder stort tabu kring psykisk ohälsa. Det här ska  Suicide Zero Finland ändra på. Alexandra Sippus är nybliven ordförande och berättar om hur organisationen ska arbeta.

Alexandra Sippus från Vasa i Finland, du har varit volontär i Suicide Zero ett tag men nu har du tagit initiativ till att starta upp organisationen i Finland. Berätta!
- För drygt ett år sedan letade jag efter information på nätet om självmord. Jag skulle hålla egna föreläsningar om hur jag nästan tog mitt liv. Jag hittade Suicide Zero och hörde av mig för att få veta mer. Under hösten växte idén fram att Finland behöver ett eget Suicide Zero och jag tvekade inte att ta mig an uppdraget. Vi har så mycket som behöver förbättras i Finland så det kändes självklart.

Vad händer just nu i Suicide Zero Finland?
- Nu är det mycket praktiskt arbete som pågår. Vi behöver växa och behöver få in medlemmar. Och så sprider vi information om att vi finns. Vi har haft god kontakt med Föreningen för mental hälsa i Finland, som är en nationell förening som arbetar förebyggande med psykisk hälsa.

- I början av januari har vi ett första möte där vi sätter mål, skapar medlemsregister och börjar leta volontärer. Eftersom föreningen blev registrerad som tvåspråkig vill vi gärna jobba in båda språken ordentligt, bara drygt fem procent är svensktalande i Finland. Vi bygger därför upp hemsidan på både finska och svenska.
 
Hur ska ni arbeta?
- Vi vill föreläsa, påverka beslutsfattare och allmänheten i traditionella medier såväl som social medier. Vi måste prova oss fram och se vad som fungerar i Finland. Det är ganska stor skillnad mellan Sverige och Finland så vi behöver fundera på vad som kan fungera här. 

Vad har ni fått för respons hittills?
- Vi har fått väldigt bra respons, inte minst under ljusmanifestationen vi hade i höstas där 30-40 personer deltog och visade stort engagemang. Även organisationer som anhörigföreningen Sorgebandet har varit mycket positiva. 
 
Varför behövs Suicide Zero Finland?
- För att motverka stigma och sprida kunskap om hur självmord kan förebyggas. Man har visserligen börjat tala om psykisk ohälsa och självmord i Finland men det måste öppnas upp. Det är viktigt att få igenom en nationell plan för hur man kan förebygga självmord. Det behövs riktlinjer att utgå från. Som det är nu är det upp till kommunerna och länen och vad vi har sett så görs alldeles för lite förebyggande arbete. Det finns kriscenter och andra organisationer som arbetar för detta i Finland, men det skulle kunna finnas så mycket mer. 
 
Hur långt har man kommit i Finland med en nationell samordningsplan?
- Än så länge finns ingen nationell samordning, men Föreningen för mental hälsa i Finland har gjort ett utkast som jag hoppas att vi kan jobba vidare på tillsammans med dem och få riksdagen att anta.

Hur ser din egen vision för Suicide Zero ut?
- Vi ska ha volontärer runt om i Finland som ska kunna representera vid evenemang, hålla föreläsningar och påverka beslutsfattare. Jag hoppas att vi så småningom har en egen shop och att vi ska kunna utbilda i Våga Fråga-utbildningen. Ljusmanifestationer kommer vi självklart att fortsätta med nästa år.

Känner du någon i Finland som borde följa Suicide Zero Finland? Dela gärna det här inlägget till dina kontakter! Klicka här så kommer du till Suicide Zero i Finlands Facebooksida.
Läs mer ...

Ledamot lämnar styrelsen

  • 30 november 2017 |

Vår styrelseledamot Stefan Nilsson har på egen begäran lämnat sitt förtroendeuppdrag som ledamot i Suicide Zeros styrelse. Detta efter anklagelser om sexuella trakasserier.

Stefan Nilsson lämnade under onsdagskvällen in en begäran om att avgå ur Suicide Zeros styrelse. Stefan har som riksdagsledamot lagt ett flertal motioner om hur självmord kan förebyggas. Exempelvis denna.
Han har under flera år arbetat för att anslaget till suicidpreventionen ska öka. Bland annat genom den här debattexten med Suicide Zero.

- De anklagelser som nu riktas mot honom gör att han frivilligt avgår. Vi beklagar djupt det som inträffat och hoppas för alla inblandade att det bästa nu sker, säger Alfred Skogberg, generalsekreterare för Suicide Zero.

Läs mer ...

Om oss

Suicide Zero arbetar för att radikalt minska självmorden.
Vi vill med den ideella organisationens kraft

  • öka kunskapen och bilda opinion kring samhällsproblemet suicid.
  • lyfta fram nytänkande och konkreta
    lösningar för att rädda liv
  • minska stigmatiseringen av psykisk ohälsa.

My newsdesk - Suicide Zero
Så gör vi skillnad

Ge en gåva

90konto

swisha suicidezero

sms

Kontakt

Kontakta oss

Suicide Zero,
    Travbanan 57, 147 34 Tumba