Om du börjar bli orolig

Fotografi: En mamma håller båda händerna för ansiktet. På händerna är två stängda ögonlock målade.

Utanför det vanliga

För många barn är 9–12-årsåldern en ganska bekymmersfri period. Men det kan också hända att de första tecknen på exempelvis ångestsyndrom och depression dyker upp nu. De kan ta sig uttryck på många olika sätt och symtomen ser ofta väldigt annorlunda ut hos barn jämfört med hos vuxna. Därför kan de vara svåra för både föräldrar och vård­personal att upptäcka.

Många av de beteenden som vi ger exempel på här ligger helt inom normalspannet och hör till en fullkomligt naturlig utveckling, i alla fall om förändringen är övergående och kanske kan kopplas till en tillfällig svacka i barnets allmäntillstånd eller en period med större stress.

Det är till exempel inget konstigt om barnet har svårt att somna under några kvällar, vill hoppa över sin fritidsaktivitet då och då eller har minskad aptit ibland. Det du som förälder behöver hålla utkik efter är avvikelser som är markanta och skiljer sig ordentligt från barnets vanliga beteende.

Vanliga symtom som kan dyka upp hos barnet är återkommande mag­ont eller huvudvärk. Klängighet och ökade beteende­problem är andra tecken. Barnet kan också bli mer irriterat och få ett väldigt svängigt humör. För vissa visar sig problematiken i form av sömnsvårigheter och/eller förändrad aptit.

Om du är orolig för ditt barn eller osäker på hur du ska agera rekommenderar vi att du tar kontakt med en skolsköterska, er vårdcentral eller 1177 Vårdguiden.

Ångestsyndrom

Ångestsyndrom är det vanligaste psykiska tillståndet som kan uppkomma hos barn. Begreppet samlar många olika diagnoser, som till exempel separationsångest, social ångest och generaliserat ångestsyndrom.

Ångesttillstånd hos barn är inte särskilt väl utforskat, men med grund i de studier som gjorts brukar man säga att mellan 5 och 10 procent av alla barn och unga har ångestsjukdom i någon form. Ångestsyndrom är vanligare bland flickor.

Det är helt normalt att ditt barn känner oro eller rädsla; i perioder eller inför specifika situationer/händelser. Men om känslorna växer eller varar över längre tid och börjar ställa till det i vardagen kan det vara dags att bli uppmärksam. Det kan till exempel handla om att barnet inte klarar av eller vill göra något som hen alltid gjort tidigare. Problemen dyker ofta upp både hemma och i skolan eller när hen hänger med kompisar.

Ett barn som har ångestsyndrom kan visa symtom som:

  • Sömnsvårigheter och mardrömmar.
  • Beteenden som utbrott, trots, irritabilitet och klängighet.
  • Kroppsliga symtom som illamående, magont, huvudvärk eller annan värk. Det är också vanligt att barnet behöver gå på toaletten ofta.
  • Rastlöshet och svårighet att koncentrera sig, särskilt i skolan.
  • Svag matlust. Äter för litet eller ensidigt så att vikt- och längdutveckling påverkas.
  • Självskadebeteenden som att riva sig eller dunka huvudet i vägg eller möbler.

Barn kan själva beskriva ångestsymtom som att:

  • Hjärtat slår för fort/för hårt.
  • Det är svårt att andas.
  • Ont i magen.
  • Fjärilar i magen.
  • En klump i halsen.
  • Illamående.

Depression

Depression ska tas på allvar när den börjar före puberteten. Sjukdomen är faktiskt vanligare än diabetes hos barn; 1–2 av 100 drabbas och sjukdomen är lika vanlig hos pojkar som flickor.

Om vuxna vid depression kan visa passivitet och tillbakadragenhet så kan en depression hos barn istället visa sig som irritabilitet, rastlöshet eller överaktivitet. Barnet kan också visa allmän oro eller stresskänslighet i särskilda situationer i vardagen, som när det ska skiljas från en förälder, vara ensam, gå hemifrån eller till skolan och så vidare.

Om det finns depression eller bipolär sjukdom i släkten är risken för att barnet ska få en depression större. Särskilt om barnet möter svårigheter som annan sjukdom, svår sorg eller traumatisering, mobbning, utsatthet i familjen eller utvecklingsrelaterade utmaningar som adhd, add eller Aspergers syndrom.

När depression utvecklas hos så här unga barn finns nästan alltid någon eller några av de här bakomliggande faktorerna med i bilden. Men depression kan också uppstå på grund av kroppslig sjukdom, som sköldkörtel­sjukdom, svåra infektionssjukdomar, diabetes etc. Vid misstanke om depression bör det alltså alltid göras en läkarundersökning för att utesluta annan utlösande eller samtidig sjukdom.

Om barnet dagligen och i mer än två veckor visar några av nedanstående symtom kan det vara tecken på depression:

  • Är ofta och länge ledset och gråter lätt.
  • Är mer lättretligt än vanligt. Har labilt humör, eventuellt med kraftiga och okontrollerade utbrott.
  • Vill inte längre leka eller delta i normalt sett roliga aktiviteter.
  • Är ihållande oroligt, rastlöst eller okoncentrerat jämfört med tidigare. Har svårare med skol­arbete och läxor, behöver mer stöd och får sämre resultat.
  • Har svårt att somna, sover oroligt, vill inte sova själv.
  • Har tydligt minskad eller ökad aptit, så att vikten också börjar påverkas.
  • Har kroppsliga symtom som trötthet, förstoppning, magproblem, frusenhet, huvudvärk eller annan smärtproblematik.
  • På något sätt uttrycker att det är svårt att leva eller att hen inte vill leva.
En tonårskille står lutad framför en spegel och tittar på sin egen spegelbild.

Add, adhd, autism eller andra utvecklingsrelaterade utmaningar

Det är inte ovanligt att utvecklingsrelaterade utmaningar som adhd, add, autismspektrumstörningar, inlärningssvårigheter eller språkstörning upptäcks i den här åldern.

Anledningen är både en ökande mognad hos barnet och stigande krav från omvärlden, som till exempel skola och fritidsaktiviteter. I takt med att kraven ökar blir det tydligare att barnet kanske har svårigheter att sitta stilla, koncentrera sig, klara skolarbetet eller samspelet med andra barn.

I den pre-pubertala utvecklingsfasen ökar också barnets förmåga att se sig själv utifrån och jämföra sig med andra (se kapitel 2). Det gör att barnet blir medvetet om omvärldens krav och också hur det eventuellt brister i sin förmåga att nå upp till dem. Det här är problem som kan påverka självkänsla och livslust hos barnet och leda till en ökad risk för att utveckla depression eller ångestsyndrom.

Om du misstänker att ditt barn har utvecklings­relaterade utmaningar ska du i första hand ta kontakt med skolan och elevhälsan. De kan sedan om det behövs ge er en remiss till den barn- och ungdoms­psykiatriska vården.