Bra tips innan du sätter igång

Att alltid kunna prata med någon, också om svåra saker, är en av de viktigaste sakerna du kan ge ditt barn. Men det är inte alltid så enkelt att få till de där samtalen, varken för vuxna eller barn. För de allra flesta av oss kräver det faktiskt en hel del träning och tajming.

I det här kapitlet finns bland annat fem övningar som ni kan göra tillsammans. Längre fram finns även tankeövningar som du som förälder kan göra på egen hand om du känner att det behövs.

1. Så ett frö

Förändring sker sällan snabbt och enkelt utan kräver tålamod. Se det som att du som förälder i varje samtal med ditt barn kan så ett frö till förändring, snarare än att pressa på för att saker och ting ska bli annorlunda över en natt.

2. Du sätter stämningen

Ditt barn kan vara hur tjurigt, tystlåtet eller ilsket som helst – det är du som vuxen som sätter ramarna för hur ni kommunicerar. Visst kan det vara lätt att påverkas av barnets humör och svara med samma mynt, men det är sällan konstruktivt. Kanske blir det lite lättare att inte ramla i fällan om du tänker på att det alltid är du som är den vuxna i sammanhanget?

Det är också viktigt att du som vuxen inte använder dömande eller nedsättande uttryck om sånt som att må dåligt eller lida av psykiska besvär. Det kan göra ditt barn mindre motiverat att berätta om sina egna problem för dig.

3. Oro är naturligt

Om du är orolig för ditt barn är det helt naturligt att också känna starka känslor, som ilska eller irritation. Men om du först kan hantera de här känslorna hos dig själv, och sedan prata med ditt barn om det som oroar dig, är oddsen för ett öppet samtal mycket bättre.

4. Lyssna, lyssna, lyssna

När barn berättar om sina problem vill vi vuxna ofta komma med förklaringar och förslag. Men gör inte det! Bit dig i tungan, sitt på händerna eller gör vad som krävs för att vara tyst – och låt barnet berätta färdigt.

5. Bekräfta

Om barnet tystnar kan en väg framåt vara att bekräfta vad det redan sagt, istället för att ställa nya frågor.”Så du blev ledsen när Jacob cyklade i förväg?” eller ”Och när det hände blev du arg?”. Då får barnet ett bevis på att du har lyssnat och väljer ofta att fördjupa sitt resonemang. Om barnet inte gör det kan du, efter att ha varit tyst en stund, kanske fråga”hur känns det då?”. Eller ”känns det ofta så?”.

6. Låt barnet hitta lösningarna

I de fall du känner att ni behöver lösa ett problem – involvera barnet i att hitta möjliga lösningar. Dels är det barnet som känner sin situation bäst. Dels är det en bra övning i att själv hitta konstruktiva lösningar på jobbiga grejer.

7. Summera

Ibland kan det vara läge att summera det du lyssnat på, för att göra en liten koll av att du fattat rätt. ”Så du känner dig ensam ibland? Oftast när du ska gå hem från skolan och alla andra har någon att leka med?”.

8. Säg tack

Om ditt barn berättar något för dig, säg tack för förtroendet. Visa att du är glad över att få lyssna.

9. Prata ofta om ingenting

Till sist! Att bara vara tillsammans och låta tillvaron vara kravlös är också viktigt. Småprata om allt eller säg ingenting. Fnissa åt konstiga grejer eller sjung den där gamla bebislåten som ni båda gillade så mycket. Dagens föräldraskap är ofta ett projekt där vi vill vara duktiga jämt – men släpp det en stund.

Vardagssnacket

Om barns prattid har du kunnat läsa tidigare, men vi kör det igen. Varje barn brukar ha sin prattid, alltså en tidpunkt på dagen när det går lättare att prata. För vissa barn är det när de ska somna, för andra vid frukostbordet, på cykelns pakethållare eller när de badar. Fundera på när ditt barns prattid är och försök se till att finnas där så ofta du kan, och har ro att prata.

Glöm heller inte att fånga tillfällena i vardagen. Kanske är det enklare att prata när ni sitter i bilen på väg någonstans eller är och handlar tillsammans? Alla stunder med snack är bra stunder.

Djupare samtal

Ibland har man inte riktigt lika mycket flyt i vardagen – och då kan det bli svårare att få till det där goda pratet. Kanske märker du att ditt barn är oroligt eller irriterat över något, drar sig undan, visar tydligt att det inte är läge att prata eller blir utåtagerande och på dåligt humör – på ett sätt som kan påverka alla runtomkring.

Här är några tips på hur du ändå kan försöka skapa förutsättningar för nära samtal.

Ha tålamod med att det tar tid

Det är helt naturligt att ditt barn drar sig undan och inte vill prata så mycket. Samtidigt sker förändringar i barnets liv som det (oftast) behöver ventilera med någon. Så här handlar det om att hitta en balans mellan att snoka för mycket, vilket kan få barnet att sluta sig, och att lämna barnet för mycket ifred, vilket kanske får det att sakna ditt stöd. Ha tålamod med att det tar tid att hitta den här balansen! Du och ditt barn kommer säkert att krocka ett antal gånger – och det är okej. Ni håller båda två på att lära er något nytt och det tar tid.

Skapa fler ytor för samtal

För att undvika känslan av utfrågning är det bra att hitta så många tillfällen det bara går till samtal. Förhoppningsvis kan ni då steg för steg närma er det som känns lite svårt. Skjutsa till träningar, föreslå att ni ska baka ihop, se en film eller åk och handla tillsammans.

Hantera dina egna känslor

Försök att inte låta din oro eller andra starka känslor påverka dig för mycket. Om du har en arg rynka mellan ögonen eller utstrålar irritation med hela ditt kroppsspråk kommer ditt barn att spegla de känslorna. Försök istället att hantera dina känslor innan ni pratar, kanske genom att prata med en annan vuxen (eller gör någon av de här övningarna).

Om känslorna ändå pyser över

Erkänn för ditt barn om känslorna ändå pyser över. Du kan säga ”Ja, jag blir lite arg nu, det måste jag erkänna. Men det beror på att jag blir så orolig för dig.” Sen kan ni ta en paus i samtalet eller prata vidare om något annat, tills din irritation försvinner och ni kan göra ett nytt försök.

Etablera ett förtroende

Även om det kliar i fingrarna; undvik att hitta lösningar åt barnet. Lyssna på och bekräfta vad barnet säger och tänk på att det inte är samma sak som att du uppmuntrar eller sanktionerar ett beteende. Det kan krävas många samtal där du etablerar ett förtroende genom att bara lyssna på barnet innan det är redo för att försöka hitta en lösning. Det vill säga: det kommer en tid för problemlösning också – men den är ofta längre bort än du tror.

Se det som läxhjälp

Om du tycker att det är svårt att hålla dig ifrån att ge råd till ditt barn: försök att se det som att du skulle hjälpa till med matteläxan. Det är väl ingen förälder som tror att barnet lär sig något, eller får kunskap att bära med sig resten av livet, om du bara går in och räknar ut talet?

Utskällningar leder inte framåt

Att gå in och styra upp en besvärlig situation genom att tala om för barnet vad det bör göra, eller kanske ge det en utskällning för dåligt uppförande, kommer inte heller att ge barnet verktyg för att bättre klara av liknande situationer i framtiden. Istället kommer barnets fokus att ligga på att ta sig ur en pressad situation – genom att säga vad det tror du vill höra.

Att ta sig igenom utmaningar och göra det som fungerar

Att kunna identifiera och berätta om sina känslor är som sagt viktigt. Får ditt barn träna på det tillsammans med dig kommer det att vara väl rustat för framtiden. En annan stor tillgång är också att kunna bemöta och hantera känslor och knepiga situationer som kan dyka upp i livet.

På psykologspråk brukar detta kallas att ha coping­strategier, det vill säga att på ett fungerande sätt kunna ta sig igenom utmanande situationer. Forskning har bland annat visat att individer som har funktionella copingstrategier löper mindre risk att råka ut för depression och självmord.

Copingstrategier – att hantera svåra situationer

För ett barn som har svårt att somna på kvällarna kan en fungerande copingstrategi vara att lyssna på en ljudbok, ta en macka innan läggdags eller prova att gå och lägga sig lite tidigare eller lite senare.

Den som saknar en farfar eller mormor som gått bort kan kanske få lite tröst av att titta på foton och prata om fina minnen, besöka en speciell plats som påminner om personen eller bara få en stor kram och gråta en stund.

Förändra situationen eller bemöta känslorna

I forskningen pratar man om situations- eller känslobaserade copingstrategier. Med en situationsbaserad copingstrategi gör man något för att förändra själva situation, som i sömnexemplet ovan. Men vi ställs ju också alla inför situationer som inte går att förändra, som i fallet när någon gått bort. Då kan en känslo­baserad copingstrategi hjälpa till att hantera och lindra känslorna som dyker upp.

Extra föräldrapepp

Att vara förälder kan vara alldeles, alldeles underbart – och väldigt, väldigt svårt. Konflikter, oro och stress är vardagsmat och ibland känns det stört omöjligt att hinna med allt som verkar krävas för att man ska kvala in som en god förälder.

Men det finns sätt att peppa sig själv lite extra när föräldrarollen känns jobbig. En vanlig metod är ACT, som står för Acceptance and Commitment Therapy. Metoden hjälper dig att möta och hantera de (ibland starka) känslor som kan dyka upp i ditt föräldraskap. Den innehåller dessutom övningar som du kan använda för att hitta konstruktiva vägar framåt när det tjorvar i relationerna hemma.

Vad är ACT?

ACT är en psykoterapeutisk metod som utvecklats ur KBT (kognitiv beteendeterapi). Grunden i ACT är att lära sig acceptera alla känslor man har och jobba utifrån dem för att styra sitt liv i den riktning man önskar.

När vi är i affekt reagerar vi ofta med ilska eller stress, vilket inte gynnar att ditt barn ska vilja prata med dig. När vi låter oss styras av starka känslor kan vi inte tänka rationellt, eftersom de aktiverar vårt limbiska system (känslohjärnan) och blockerar vår tillgång till de kunskaper vi faktiskt har.

Stoppa känslorna åt sidan ett tag

Ditt barn är beroende av att du kan se och möta det i den situation det befinner sig i och om du är upptagen eller blockerad av dina egna känslor så kan du inte göra det. Då finns det inte plats för barnet, i den stunden.

Med hjälp av ACT kan du istället notera och acceptera att du har de här känslorna, men sedan stoppa dem åt sidan ett tag. Det hjälper dig att se klarare på situationen och använda din energi till att förändra det du vill förändra, snarare än att slåss mot dina känslor. Men kom ihåg! Att acceptera sina känslor är inte samma sak som att acceptera situationen. Istället ger det dig förutsättningar att hantera situationen på ett mer effektivt och kärleksfullt sätt.

Se alternativa vägar

Om något inte fungerar som vi önskar med våra barn så tenderar vi föräldrar att bara göra mer av samma sak. Enkelt beskrivet är det som att försöka öppna en dörr med fel nyckel. Du försöker gång på gång öppna dörren, med fel nyckel, och blir arg på dörren. Men det kommer inte att hjälpa. Enda sättet att få upp dörren är att byta nyckel.

Ha förståelse för dig själv

Accepterandet av sina känslor och tankar som man praktiserar i ACT är också användbart i föräldraskapet. Att vara förälder är svårt. Det blir fel ibland och det är oundvikligt. Men i sådana situationer är det mer konstruktivt att kunna klappa sig själv på axeln och säga ”okej, det där blev lite knasigt, men nu provar vi igen på ett annat vis”, än att bli förbannad på sig själv och bara fortsätta älta sina misstag.

Övningar

Övning 1

Öppna frågor

Dela

Du känner säkert igen dig i följande scen. Du frågar:
– Var det bra i skolan?
– Ja, svarar barnet.
– Okej, säger du.

När man vill skapa öppna samtal är det viktigt att ställa öppna frågor, det vill säga frågor som inte går att besvara med ett ja, nej, okej eller annat kort svar. Sådana frågor öppnar upp för djupare reflektioner och längre berättelser. För att göra övningen till en rolig stund, kasta tärningen genom att klicka på den. Men först några exempel på hur det kanske brukar låta hemma – och vad du kan säga istället.

• Istället för

  Var det bra i skolan idag?

  – Berätta lite mer om vad som hände i skolan idag.

  – Säg med tre känslor hur det var i skolan idag.

  Om det behövs extra frågor för att komma vidare:

  – Vem lekte du mest med?

  – Blev du ledsen över något?

  – Gjorde någon dig glad?

• Istället för

  Var det god mat i skolan idag?

  – Ah, jag vet inte riktigt vad jag ska göra till middag idag. Fick ni något gott i skolan?

  Fortsättningsfrågor:

  – Var det inte gott? Varför?

  – Vad kul att du gillade det. Vad tror du att kocken hade för ingredienser i maten?

  – Vilken är den godaste maten i skolan tycker du?

• Istället för

  Har ni bråkat igen?
  Lägg av med det!

  – Du ser arg/ledsen ut. Vill du berätta varför?

  Fortsättningsfrågor:

  – Berätta vad som hände.

  – Hur kände du dig då?

  – Blev ni osams? Över något särskilt?

Tips! Om ditt barn berättar att någon varit dum i skolan kan du, efter att ha lyssnat färdigt, fråga hur det fick det att känna sig. Behövs det lite mer hjälp kan du leda försiktigt genom att fråga ”blev du ledsen då?” eller ”kände du dig arg då?”.

Öva på dig själv!

Att sätta ord på känslor kräver en del övning. Istället för att säga ”det var så sjukt jobbigt på jobbet idag” kan du testa att vara mer detaljerad, till exempel ”jag blev så besviken idag när…” eller ”jag blev väldigt irriterad när...”.

Klicka för att slå!

Leta lösningar tillsammans

Att ställa öppna frågor kan också vara bra på andra sätt. Det kan till exempel vara en väg till att uppmuntra barnet att hitta egna lösningar på kniviga situationer. Genom att guida barnet till reflektion över vad som hänt och tillsammans fundera på hur man kunde gjort istället ger du det verktyg att göra annorlunda nästa gång.

Säg att ditt barn kommer hem och har bråkat med sina kompisar. Hen är ledsen och arg och tänker ”aldrig mer träffa de där idioterna”. Då kan ett samtal se ut så här:

1. Uppmuntra barnet att berätta om situationen

Bra frågor:

1. Berätta om vad som hände!
2. Kommer du ihåg hur det var när….?

2. Reflektera tillsammans

Bra frågor:

1. Hur kändes det när det hände?
2. Skulle du vilja att det hade blivit annorlunda?
3. På vilket sätt då?

3. Leta efter möjliga lösningar

Bra frågor:

1. Har det gått bra i den här situationen någon gång? Berätta om det!
2. Hur gjorde du då, när det funkade bra?
3. Hur skulle du vilja att det blev nästa gång?
4. Hur skulle du kunna göra för att det ska bli så?
5. Vill du att jag ska hjälpa till på nåt sätt?

Tillbaka till toppen

Övning 2

Pratstartaren

Dela

Barn i 9–12-årsåldern tycker oftast att det är helt okej att göra saker tillsammans med sina föräldrar, som att spela spel till exempel. Här är en rolig övning som kan fungera som just det och som kan inspirera till att prata om annat än det ni kanske brukar prata om i vardagen.

Välj de frågor ni tycker verkar intressanta (eller gör egna). Skriv en fråga på varje lapp, lägg dem i en skål och turas sedan om att dra en i taget. Antingen kan var och en svara på frågan direkt, eller så försöker ni gissa vad de(n) andra kommer att svara innan ni berättar ”facit”.

Tips! Vill du göra det mer lekfullt så prova att klicka på Snackisloppan här!

Klicka på loppan!

Kom igång med din
egna loppa! Här finns
en pdf med lite hjälp:

• Vilken är den bästa låten just nu?
• Vilken är den bästa film du vet?
• Vilken låt tycker du om att dansa till?
• Vem är din största idol?
• Vart skulle du vilja resa?
• Om du fick välja en sak att vara riktigt bra på, vilken skulle det vara?
• Vilket ämne i skolan gillar du bäst?
• Vilket ämne tycker du minst om?
• Vad skulle du göra om du vann en miljon kronor?
• Vilken är den finaste julklapp/födelsedagspresent du har fått nån gång?
• Vem är din bästa kompis?
• Hur är en bra kompis?
• Vad vill du jobba med när du blir stor?
• Vilken är din favoritmat?
• När var du ledsen senast?
• När gapskrattade du senast?
• När var du arg senast?
• Vad är du mest stolt över hos dig själv?
• Vad är du rädd för?
• Vad gör dig glad?
• Vad gör dig arg?
• Vad gör dig ledsen?
• Hur är vi lika?
• Hur är vi olika?
• Om du bestämde över hela världen en dag, vad skulle du bestämma då?
• Om du fick tre önskningar av en ande, vilka skulle det vara?

Tillbaka till toppen

Övning 3

Emojitestet

Dela

Du har kunnat läsa om hur viktigt det är att kunna sätta ord på sina känslor och upplevelser. Men det går såklart att berätta om sitt mående på andra sätt än med just ord. I många terapiformer låter man till exempel barn berätta om sina upplevelser genom lek eller teckningar.

Att berätta hur man mår via emojis går här att göra på två sätt. Antingen använder du emoijsnurran och låter ditt barn beskriva känslan som pilen stannar på. Sedan kan ni prata vidare lite om när barnet senast kände så eller när det brukar känna så.

Klicka för att snurra och stanna!

Du kan också använda listan nedan och att ställa en fråga. Låt ditt barn svara genom att peka på en emoji. Du kan såklart också själv svara på frågan, och sen kan ni prata vidare om de tankar och funderingar som kanske väckts.

Scrolla i rutan för att se fler frågor.

• Hur har din dag varit?
• Hur känns det i kroppen när du är glad?
• Hur känns det i kroppen när du är ledsen?
• Hur känner du dig när du ska gå till skolan?
• Hur känner du dig när du hänger med dina kompisar?
• Hur känner du dig när du ska prova nya grejer?
• Hur känns det när någon säger något taskigt till dig?
• Hur känns det inuti när du gör något du är bra på?
• Hur känns det när du gör något du tycker du är dålig på?
• Hur känns det när du blir orättvist behandlad?
• Hur känns det när du är med din mamma/pappa/syskon?
• Hur brukar det kännas i kroppen dagen innan du fyller år?
• Hur känns det när du ser att dina vänner hittar på något kul men du inte är inbjuden?
• Hur känns det när du har bråkat med en kompis?
• Hur känns det när du fått en tillsägelse i skolan?
• Hur känns det när du kommer försent till något?
• Hur känner du dig när det är lov från skolan?
• Hur känns det när du har bråkat med mamma eller pappa?
• Hur känns det när du ska sova över hos någon, utan mamma eller pappa?
• Hur känns det när någon skriver en taskig kommentar om dig?
• Om du har skilda föräldrar och bor ibland hos mamma och ibland hos pappa, hur känns det när du ska byta hem?
• Känner du dig utanför i skolan ibland? Hur känns det?
• Hur känns det när du ska gå och lägga dig på kvällarna?
• Hur känns det när du ska göra läxor?

Du kan såklart också hitta på egna frågor!

Tillbaka till toppen

Övning 4

Fem tankeövningar

Dela

1. Acceptera känslorna

Vi upplever alla känslor som vi tycker är jobbiga. En vanlig reaktion då är att försöka tränga bort känslan och låtsas som att den inte finns. Tyvärr blir resultatet ofta att känslan får mer kraft. Om vi istället kan acceptera känslan får den mindre makt över oss. Nästa gång du drabbas av en oönskad känsla, försök hejda impulsen att trycka tillbaka den. Tillåt dig istället att känna allt du känner utan att döma dig själv. Det kan låta enkelt men är faktiskt rätt svårt, så ha tålamod!

2. Välj ditt agerande

Vi kan inte välja våra känslor – men vi kan välja hur vi agerar på dem. När du har noterat och accepterat de känslor som dyker upp i en specifik situation, fundera på hur du vill agera i situationen. Vilken typ av förälder vill du vara? Vilket sätt att agera skulle vara till mest hjälp nu?

3. Ditt barn som 20-åring

Sätt dig på ett ställe där du kan få vara ifred. Blunda och föreställ dig att ditt barn sitter mittemot dig – men nu är det 20 år gammalt. Låt nu ditt barn berätta vilken fantastisk förälder du har varit och hur bra du har hanterat svåra situationer. Vad har varit viktigt för dig? Vilka ledord och värderingar har genomsyrat ditt föräldraskap? Vilken känsla har ditt barn när det ser tillbaka på sin barndom? Var inte blygsam utan kör hårt och låt dig översköljas av precis allt du vill höra.

4. Väljer istället för Måste

Ord sänder ut signaler och påverkar hur vi upplever saker. Om du tänker ”Jag måste verkligen sova nu” så skapar det en känsla av tvång som kan kännas tung och jobbig. Om du istället tänker ”Jag väljer att försöka sova nu. Annars blir jag så trött i morgon.” så blir känslan en annan. Du är fri att göra ett val och väljer det som är bäst för dig.

Du kanske tänker ”Jag måste få mitt barn att läsa sina läxor” och känner pressen av att du måste göra detta. Testa att istället tänka ”Jag väljer att försöka få mitt barn att läsa sina läxor. Då blir det mindre stress för barnet sen”. Då handlar det inte om tvång utan om att välja det du tycker är bäst.

5. Distans till tankarna

Vi har en tendens att tro på vad vi tänker, speciellt när det gäller negativa tankar. Det är en mental kvarleva sedan stenåldern när vi var tvungna att akta oss för faror i omgivningen för att överleva. Men i dagens samhälle har vi ingen, eller i alla fall mycket liten, nytta av den funktionen. Därför behöver vi träna på att betrakta tankarna som just tankar och inte som sanningar. Försök istället att se dina tankar som moln. De dyker upp, är där en stund och försvinner sedan.

Om du ofta tänker ”Jag har inget tålamod. Jag är en urkass förälder!” riskerar du att till slut tro på det du tänker. Du är din tanke istället för att du har en tanke. Men du kan minska tankens makt över dig genom att skapa en distans till den. När tanken ”Jag har inget tålamod. Jag är en urkass förälder!” dyker upp kan du istället tänka ”Nu kom den där tanken igen. Den om att jag är en urkass förälder.”.

Tillbaka till toppen

Övning 5

Känslokartan

Dela

Här gäller det att öva på att hitta och prata om olika känslor som kan dyka upp vid alla möjliga tillfällen. Viktigt! Det finns inga rätt eller fel. Man kan inte heller vinna eller förlora och det finns inget facit. Här ska man bara ha roligt på vägen och prata konkret om känslor.

Gör så här:

1. Ladda ner spelplanen (pdf) och skriv ut den.

2. Slå en tärning på spelplanen och berätta om den känsla du hamnar på. Berätta till exempel om hur känslan brukar kännas i kroppen.

3. Turas om att prata och ställ frågor som ”När brukar du känna känslan? Vad brukar du göra då? Finns det vissa stunder när den kommer oftare? När kände du den senast? Känns den bra eller jobbig? Eller ibland bra och ibland jobbig?” och så vidare och så vidare.

4. Ni kan också turas om att gissa när den andra känt den här känslan. ”Ahaa, glad! Det tror jag att du var när du skulle på Davids kalas förra helgen”.

• Glad
• Stolt
• Överraskad
• Kär
• Nöjd
• Pirrig
• Lycklig
• Nyfiken
• Säker
• Tacksam
• Lugn
• Arg
• Ledsen
• Rädd
• Orolig
• Känna skuld
• Sorgsen
• Irriterad
• Ensam
• Modig

Tips! Skriv ner känslorna på lappar och lägg i en burk på soffbordet eller köksbänken. Eller i badrummet! Dra en lapp lite då och då och prata om känslan som står på lappen.

Tillbaka till toppen

Övning 6

Verktygslådan

Dela

Här tränar du och ditt barn på att bemöta och hantera känslor. På psykologspråk brukar det kallas copingstrategier, det vill säga olika sätt för oss att hantera både svåra och roliga situationer.

Det finns inget rätt eller fel här och absolut inget facit. Sätt er en kväll och öva på en rad olika situationer och känslor, eller använd vardagen då situationerna dyker upp och prata om dem ungefär som ni har tränat på i den här övningen. Ni kan också precis som med flera av våra andra övningar skriva ner känslor och situationer på papperslappar, stoppa dem i en burk och dra en lapp lite då och då när det passar.

När ditt barn pratar är det viktigt att du lyssnar och inte försöker komma med egna lösningar på barnets funderingar.

Tips! Ibland kan en situation behöva ”vila” lite innan barnet – och du – är moget att prata om den. Behåll den då i minnet eller skriv den på en papperslapp eller skriv en anteckning i mobilen och prata om den vid ett senare tillfälle.

Gör så här:

• 1. Tänk på en besvärlig situation som ni har haft. Det kan ha hänt nyligen eller för länge sen, ni kan ha varit tillsammans eller varit var och en för sig. Beskriv situationen så noga ni kan; var befann ni er, vilka var där, vad hände innan osv.

  Föräldraexempel: ”Jag kommer ihåg när jag skulle hålla en väldigt viktig presentation på jobbet. Jag var så nervös och kunde knappt äta på tre dagar innan. Jag tänkte att jag aldrig skulle göra det igen. Men sen gick det ganska bra ändå och det kändes skönt efteråt.”

  Barnexempel: ”I onsdags bråkade jag med Otto i skolan och det kändes superjobbigt. Han var jättearg och skrek åt mig och jag blev rädd faktiskt.”

• 2. Prata mer om hur situationen kändes. Hur kände du i kroppen? Fick den dig att bli glad eller ledsen eller arg eller nåt annat? Vad ville du göra? Springa därifrån? Skrika? Börja gråta? Här kan ni med fördel försöka beskriva känslorna med bilder eller symboler, som att det kändes i magen som när man åker karusell eller att man ville få ett utbrott som en vulkan.

• 3. Gå vidare och prata om hur ni önskar att situationen hade löst sig eller hur ni hade kunnat göra för att den blev annorlunda. Var man väldigt nervös för en presentation hade man kanske önskat att man kunde varit mer rationell och tänkt ”vad är det värsta som kan hända, really?” så att man sluppit den där totala nervositeten. Eller om man bråkat med någon kan man kanske tänka att man borde ha bett om en paus innan allt urartade eller att man skulle bett om ursäkt efteråt.

Lyssna istället för att ge lösningar

Det är som nämnt viktigt att du lyssnar och inte kommer med egna lösningar på barnets funderingar. Försök att leda vidare genom att bekräfta det barnet har sagt ”jaha du blev alltså så himla arg fast du inte ville det” eller kanske be det tänka på ytterligare sätt att lösa situationen. Kanske har det funnits gånger när barnet hittat en lösning på liknande problem, som är användbart även här?

”Goda råd” kan du istället ge genom att berätta om egna svårigheter och rädslor du upplevt. Som vuxen har du ju en rad erfarenheter som barnet saknar. Det brukar vara uppskattat att du berättar om sådant som hände när du var i barnets ålder.