Britta Alin Åkerman, professor och medlem i Suicide Zeros expertråd, skriver om vad man kan göra om en ung person i ens närhet mår dåligt.

En viktig grundkunskap är att unga personer som tar sina liv ofta har en mycket sårbar och skör personlighet, vilket gör att de påverkas mer av enskilda händelser i livet. Betydligt oftare än för vuxna kan det handla om problem med skola, kompisar, mobbning, kärleksrelationer eller familj som med den unges sårbarhet, ungdomliga impulsivitet och brist på omdöme kan leda till självmordsbeteende.

Uppmärksamma förändringar

Var uppmärksam på om du uppfattar att den unge inte längre är sig lik – och fråga hur barnet/ungdomen mår. Ofta får man till en början undvikande svar eller att ”allt är bra”. Här gäller det att inte låta sig lugnas för lätt utan att komma tillbaka till frågan och poängtera att man sett något som oroar en och får en att tro att det inte står rätt till.

Om en tidigare glad och aktiv kille plötsligt bara lägger av, går släpigt, säger att han är trött och inte orkar samtidigt som betygen dalar och skolan rapporterar om frånvaro. Eller om en nöjd flicka plötsligt blir snäsig, och tycker all mat är äcklig för att kanske några timmar senare tröstäta, börjar vara ute sent på kvällarna, smygröker, dricker alkohol, vill umgås med andra som inte mår psykiskt bra eller hela tiden anmärker på sitt eget utseende bör detta uppfattas som tecken på att de inte mår bra.

Fler tecken att hålla utkik efter

Barnet/tonåringen kan till exempel vara:

• Mer irriterad eller argsint, känslomässigt labil, ledsen och tillbakadragen
• Sluta delta i skolan.
• Tala om hopplöshetskänslor och om att vara hjälplös eller värdelös.
• Sluta bry sig om sitt utseende.
• Uttrycka dödstankar – exempelvis genom teckningar, berättelser och sånger – ta avsked av folk i sin omgivning och/eller ge bort ägodelar.
• En del ägnar sig åt riskfyllt och självdestruktivt beteende.

Alla dessa är viktiga tecken att känna till och ta på allvar.

Varje enskilt tecken ska emellertid inte tolkas som liktydigt med att den unge är deprimerad eller självmordsnära, utan det måste vara flera tecken och symtom på samma gång och över lite längre eller återkommande tid.

Ibland kan en självmordsnära person plötsligt upplevas som ovanligt lugn av sin omgivning. Var uppmärksam på detta då det kan vara det tecken vi får på ett beslut att fullfölja en självmordsplan.

Fler tecken att vara observant på

Vad som också är viktigt att observera hos barn och yngre tonåringar är om de ofta gråter och gnäller (ibland utan synbar anledning) eller att de talar om huvudvärk, magont eller bröstsmärtor, det vill säga att den begynnande depressionen visar sig i kroppssmärtor. De kan då bli ängsliga, allmänt oroliga och visa separationsrädsla som kan uttryckas i skolvägran. Det är inte ovanligt att de blir mer trotsiga, omdömeslösa, samvetslösa och svårstyrda. Rädslan och känslan av maktlöshet kan ofta slå över i aggressivitet mot omgivningen. Att vilja avreagera sig eller ge igen på andra är vanligt och ibland kan det till och med yttra sig i att till exempel börja plåga djur.

Dags att sluta blunda

Ofta ser eller förstår vi vuxna inte att unga mår så dåligt som de gör och att en del till och med inte vill leva. Brist på kunskap gör att vi inte tror att barn kan bli så djupt nedstämda. Egna rädslor för vad det skulle kunna innebära och reaktioner av skuld och skam kan hindra oss från att se klart.

Det är ofta vi vuxna som för över vår ångest, rädsla och skräck på barnen. Det är svårt att leva idag och mycket av vuxenvärldens bekymmer som arbetslöshet, dålig ekonomi och stress i olika former, överför vi på våra barn. Samtidigt har vi kanske allt mindre tid för dem och pratar alldeles för lite med dem. Därför får barn och unga inte alltid det stöd och den hjälp de behöver. Men det är dags att sluta blunda. Det finns förkrossande tydlig statistik som visar att många unga mår dåligt. Det går att göra något åt det om vi bara vågar se och ta till oss de tecken som den unge visar. Det är viktigt att vi vuxna inte ger upp. Det finns alltid mycket att göra även om det i stunden kan vara oklart vad.

Vad kan man som förälder göra?

Det är viktigt att umgås med varandra och finnas till hands när den unge vill prata även om det är mitt i natten. Låt barnet ta känslor på allvar. Lyssna och samtala utan att döma. Skapa tid och utrymme för att umgås med varandra. Gör saker tillsammans som den unga tycker om. Visa att du tycker om ditt barn oavsett vad som har hänt.

Tankarna kring självmord kan förändras om den unge får möjlighet att tala om dem och samtidigt få bekräftelse och förståelse samt uppleva att stöd kan vara en hjälp för att hantera självmordstankarna. Den unge behöver aktiv hjälp från viktiga personer i sin omgivning för att ta sig ur sina självmordstankar.

Ta del av Suicide Zeros intiativ "Livsviktiga snack", där du som förälder kan få handfasta tips, råd och praktiska övningar om hur du på ett bra sätt kan samtala med ditt barn om känslor och hens mående - klicka här.