Hoppa till huvudinnehållet

Här får du tips och råd om hur du kan hjälpa någon som mår psykiskt dåligt.

Sammanfattning

  • Ta din oro på allvar och leta efter tillfälle att prata med den som verkar må dåligt. Uttryck din oro men undvik att påstå saker om personen. Visa att du är villig att lyssna utan att avbryta.
  • Förbered dig på att det du kommer få höra kan kännas obehagligt, men att det är normalt att känna så. Ditt främsta ansvar är att vara närvarande för personen.
  • Hjälp personen att normalisera känslorna. Uttryck att de flesta människor skulle kunna känna som den gör och att du är övertygad om att personen på sikt kommer må bättre med rätt stöd och hjälp.
  • Ta steg till att slutligen fråga om självmordstankar. Börja på ett mer övergripande plan, till exempel genom att fråga hur personen tänker om livet i stort. Någon som börjat tänka att livet inte är värt att leva kan ha svårt att formulera sig kring sådana frågeställningar.
  • Vid akut risk för suicid ska du alltid ringa 112.

Om jag misstänker att någon i min omgivning mår psykiskt dåligt, vad bör jag göra då?

Ta din oro på allvar och leta efter ett lämpligt tillfälle att ta kontakt. Om situationen verkar akut måste du dock prata med personen omedelbart. Uttryck din oro och vad du själv tycker dig ha sett, men undvik att påstå saker om personen. Visa medkänsla och att du vill lyssna utan att avbryta.

Ge inte råd och förslag utan att be om lov. Du kan formulera dig ungefär så här: ”Får jag berätta hur jag ser på det du berättade för mig nu?” Eller: ”Är det okej om jag kommer med ett förslag?” Då öppnar du för samtal vilket kan få till följd att personen vill berätta mer. Om inte, håll ändå fast vid att du bryr dig och att du gärna vill prata mer vid ett annat tillfälle. Försök att bestämma en tid eller säg att du kommer ta ny kontakt.

 

När är rätt tillfälle att prata med personen?

Använd din magkänsla utifrån vad du vet om personen och fråga dig också hur du själv hade önskat att bli bemött. Vi människor behöver i första hand få veta att någon annan anstränger sig för att höra oss och förstå hur vi har det.

När du har tagit kontakt och berättat varför du vill prata, låt personen få möjlighet att säga hur den vill ha det. Givna förutsättningar är att man själv är beredd att låta det ta tid, att man kan sätta annat åt sidan och vara närvarande, att man inte har en färdig idé om vad personen behöver eller ska göra och att man inte tar samtalet inför andra personer.

 

Hur bör jag förbereda mig inför samtalet?

Förbered dig på att du kan bli rädd av det du får höra. Du kan komma att känna tomhet, ledsenhet och irritation eller ilska. Till de här obekväma känslorna hör skrämmande tankar om att vara otillräcklig, att inte kunna hitta rätt ord, att inte kunna förstå eller veta vad man ska säga eller göra. Var beredd att låta dessa känslor, tankar och kanske impulsiva idéer om vad du ska säga och göra bara vara. Du kan notera att du har dem, men var medveten om att det är helt normalt.

Allt du behöver göra är att sträva efter att vara där tillsammans med personen. Utgå från din empati, medkänsla och välvilja.

Sannolikt kommer du ändå falla in i tankar om att du måste lösa personens problem på plats eller att du har sagt något fel. Då är det lätt att bli avskärmad så ju snabbare du upptäcker de här tankarna hos dig själv, desto snabbare kan du komma tillbaka i kontakten med personen.

Försök sätta dig in i personens perspektiv och öva på samtalet i förväg för att hitta dina ord för att beskriva och hantera svåra frågor om att inte orka leva.

 

Hur viktigt är platsen för samtalet?

Platsen i sig är inte det viktigaste här. Det centrala är snarare intentionen att söka kontakt och ge personen möjlighet att berätta hur den har det, så att ni tillsammans förhoppningsvis kan hjälpas åt att formulera en idé om vad som är ett lämpligt nästa steg.

Med det sagt är valet av plats ytterst individuellt och personen i fråga bör så långt det är möjligt själv få vara med och välja. Möjlighet till avskildhet kan vara bra och en naturlig aktivitet som promenad eller måltid är ett förslag.

 

Vad är viktigast att förmedla till någon som mår psykiskt dåligt?

Normalisera. Det är inte fel på personen för att den känner som den gör, utan det är en mänsklig situation som alla skulle kunna hamna i förr eller senare i livet. Det handlar inte om personlig svaghet. Förmedla att hur svårt det än ser ut eller känns i livet så är du övertygad om att personen kommer klara av det men att det också är viktigt att få stöd. Om situationen lett till – eller beror på – en sjukdom som exempelvis depression så behöver personen behandling.

 

Är det verkligen jag som privatperson som ska ta ett sådant här samtal, är det inte bättre att jag försöker få en professionell att träffa personen?

De här tvivlen uppstår naturligt av skrämmande tankar om att riskera att göra fel, men det du ska erbjuda är egentligen ett medmänskligt samtal för att stötta en människa i nöd. Att må psykiskt dåligt eller att ha självmordstankar behöver inte alltid handla om sjukdom utan kan vara uttryck för svårigheter att stå ut med, att hantera och att problemlösa livet.

Det är dock inte ovanligt att psykisk ohälsa som kräver behandling ligger till grund för den här typen av mående och då är ert samtal viktigt för att motivera till professionell kontakt.

 

Vilka frågor kan jag ställa som stärker personen?

Be om lov att ställa frågor, på så vis värnar du om personens integritet och ger personen en möjlighet att förbereda sig. ”Jag blir orolig när jag ser (…), är det okej om jag frågar dig om (…)?”

Var tydlig genom att beskriva sammanhanget till det du vill fråga om, alltså vad det är du upplever som gör att du vill fråga en specifik sak.

 

Hur viktigt är det att ställa frågan: Har du tankar på att ta ditt liv?

Man bör alltid ha i åtanke att någon som mår psykiskt dåligt eller har en livskris kan vara suicidal, men det gäller långt ifrån alla. Om vi inte våga fråga ger vi dock inte den som har självmordstankar en chans att berätta.

Samtidigt är det viktigt att veta att de flesta stannar vid just tankar. Med det sagt vet vi inte vilka av alla med suicidalt beteende och självdestruktivitet som faktiskt kommer kunna ta livet av sig och därför behöver man hålla öppet för risken, utan att för det gå runt och tro att alla som mår psykiskt dåligt riskerar att begå självmord.

Börja inte med frågan om självmordstankar. Börja i stället med att fråga personen om hur den ser på livet, vad som är viktigt i livet och vad den värderar. Den som börjat tänka på att livet inte är möjligt och att det finns skäl att dö har svårt att svara på den här typen av frågor. Då blir det naturligt att gå vidare till att fråga om självmordstankar. Ett första steg kan vara att fråga personen om den ibland önskar att den inte fanns.

 

Vad gör jag om personen har tankar på att ta sitt liv?

Fråga vidare om personen har tankar på hur den ska göra för att ta livet av sig eller skada sig. Fråga också om personen någon gång varit nära att försöka eller faktiskt försökt ta sitt liv och vilken metod som då var aktuell.

Den sista frågan är om personen har gjort förberedelser för att ta livet av sig eller skada sig. Om svaret är jakande ska man inte lämna personen ensam och inte gå med på att hålla tyst om situationen. Tala i stället med personen om att säkra situationen och att ni hjälps åt att söka vård akut. Om personen vägrar ska du ringa 112.

 

Vad är emotionellt stöd och hur kan jag förmedla det?

Emotionellt stöd är att visa välvilja och empati för personen, alltså att ta personens perspektiv och att acceptera det som personens faktiska upplevelse utan att för den skull gå med i tankar om att just den här människan skulle sakna möjligheter i livet eller inte skulle kunna hitta vägar att stå ut med livet nu, för att med tiden kunna lösa problemen och det som pågår genom stöd, hjälp och nödvändig behandling.

Det är att visa engagemanget att vilja mötas i samtal för att stödja och hjälpa personen att leva här och nu – i riktning mot ett fungerande liv.