Volontärer som vågat berätta

Hoppa till huvudinnehåll

Volontärer som vågat berätta

Suicide Zeros volontärer Jenny, Alexander och Hans har gått med mörka självmordstankar. Vid olika tillfällen och på olika sätt tog de steget att berättade om sitt mående. Deras historier vittnar om vikten av att berätta - för att överleva.

  • ”Att berätta om självmordstankar kan rädda ens liv”

    Jenny Engman-Fahlén i Gällivare är en av Suicide Zeros volontärer som själv har erfarenhet av självmordstankar och psykisk ohälsa. När hon mådde som sämst insåg hon att hon måste berätta om sina mörkaste tankar – för att överleva.
    – Jag orkade inte hålla mina självmordstankar inom mig längre. Jag visste att om jag inte berättar så kommer det sluta med att jag dör i självmord.

    Läs Jennys berättelse
  • "Jag kände att jag äntligen kunde börja andas"

    Alexander Fahssi från Uppsala hade dagligen tankar om att ta sitt liv. För fem år sedan kände han att situationen var ohållbar och han tog steget att berätta.
    – Jag ville få hjälp och försöka förstå vad som orsakade mitt mående. Jag minns att jag hade självmordstankar närvarandes redan när jag gick i grundskolan.

    Läs Alexanders berättelse
  • ”Självmordstankar är skarpt förknippat med skam”

    Hans Lekedal i Lidköping hade mått dåligt en period och gått med självmordstankar när han till slut fick akut vård.
    – För mig hade det gått väldigt långt med mörka tankar, men jag förstod till slut hur viktigt det var att sätta ord på dem.

    Läs Hans berättelse